I går blev allt svart. Bokstavligen. Jag skulle snedda över ett kalhygge nere vid Singoallas grottor när marken under mig försvann och jag föll rätt ner i ett hål. Det var riktigt otäckt, och det tog en stund att komma på att jag faktiskt var oskadd och samla i hop sig tillräckligt för att försöka ta sig upp ur hålet.Högerarmen och benet fick en ordentlig smäll och i dag är jag helt mörbultad.
Jannes hundar struntade helt i min situation och lekte för fullt på hygget medan Skipper och Will bekymrat följde mina försök att komma upp ur hålet.Will drog och bet i kragen på tweed-jackan.Jag tror att han ville hjälpa mig upp.Janne tror att han blev stressad och fick fnatt.
Jag föredrar min version förstås!
I dag är hela högersidan öm och ond, så nu skall jag mysa i soffan med en kopp the och det rykande färska exet av Shooting Times.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Will är duktig han! :) Krya på dig!
ReplyDeleteUsch, vilken historia...
ReplyDeleteTur att du inte har brutit dig:)
Dessutom tror jag mer på din teori om Wills handlande än på Jannes teori...
Krya på dig
//Caroline
Stackars dig, nu tycker jag att Janne skall pyssla om dig ordentligt.
ReplyDeleteMen det var tur att du ingenting bröt.
Krameling
/Carola
Vilken tur att du inte blev allvarligt skadad så du blev kvar där i hålet utan kunde ta dig upp själv. Tur att du fick hjälp av Will.
ReplyDeleteSköt om dig nu
Hälsningar
Tove
Faktiskt var det LÄSKIGT. Jag föll ner till brösthöjd. Skriver det lite humoristiskt men fy vad läbbigt det var!
ReplyDeleteTack Tove och andra. Maken lärde mig: gå aldig på hyggen, det ÄR farligt!!
Å fy fasen! Stackars dig, och så väl att du inte blev skadad! Usch, det verkar farligt där nere i Småland! Och Will som försökte hjälpa dig upp - Super-Will!
ReplyDeleteKrya-på-dig-kramar från mig och Marcos
/Ronnie