Saltofte 15 november

Härlig dag på Själland. Will skötte sig kanonbra - var klockren och stark på alla sina fåglar. Han fick ett par riktigt fina påskjutna fasaner över en majs och in i en skog. Han kändes otroligt fin - snabb och säker på pipa de få gångerna den behövdes - helt flott arbete. Han blev 3 vinnare med CK.
Hoppas att formen håller i sig till Europacupen!
Hundarna som placerade sig framför oss fick de där riktiga "runners" man behöver för att vinna - man skall ha lite tur med fågel också. Vi hade inte otur - svårighetsgraderna på våra fåglar var klart CK-mässiga, men Fleming och fram för allt Thomas Plamboeck fick de där kanonfåglarna. Mummis sista apport var en rysare, Thomas.En fågel som andra hundar försökt på utan att lokalisera visar sig vara en stark runner.Thomas Mummi, Daisy Hill Dancer, gick ut i de helt eländiga området, mycket tät terrräng med tät björnbär, och försvinner i väg. Hon är borta länge. Domarna, som inte verkade förstå att fågeln inte fanns kvar i området bad Thomas kalla in. Hon är på löpa svarar Thomas som känner sin hund.
Mycket riktigt, efter ca fem minuter kommer hon med tuppen. Precis lika dant gjorde den här tiken på Elitpröven förra året. Hon är en helt fantastisk tik!
Hope fick gå med mig på hartramp i lördags.Fin träning för fotgående och stadga tänkte jag.Vi gick säkert en kilometer i höståkrarna på linje.Hope har aldrig tagit en nyskjuten hare så lite hopp om det hade jag ju såklart.
Så skjuts en hare från vår sida om linjen. Haren är skadad och börjar springa. En hund sänds på den haren, men ger upp efter en stund. Iben hojtar genom häcken, sänd Hope!
Det gjorde jag, och som hon löste det! Till skottplatsen direkt, inte bara rusa till området där hon sett den andra hunden gå. Ner med näsan och sen bar det av! Hon hittade haren snabbt och kom till en mycket stolt matte. Hon är så naturlig i allt hon gör, lilla Hope!