Hörde någon som sa att man skall prioritera sökarbete i år på våra B-prov.Personen hade uppfattat det som att söken skulle göras större, att det förra året inte hade prövats hundarnas uthållighet tillräckligt.
Vet inte var informationen kommer i från eller om den stämmer, men det fick mig att fundera över vad "sök" är.
Retrieverns sök, dvs hur den jagar, avgörs nämligen inte på sökets storlek i antal meter tycker jag.
Det är hur den jagar ( letar ) i marken för att finna sina vilt. Marktäckning och noggrannhet i angivna oråden är viktigare än att ha sin hund i stora terrängavsnitt.På efterök förflyttar vi ju oss över marken tillsammans med hunden för att låta hunden arbeta noggrant och länge. Man prövar uthålligheten rejält på ett eftersök där hunden jagar självständigt i angiven terräng.
Står man däremot stilla och skickar hunden på ett stort eftersök är det svårt att avgöra hur väl marken är täckt och om hunden verkligen varit överallt där vilt fällts och i utkanterna dit viltet kan ha undkommit.Risken för slarv blir större.
Det är svårt att få till bra "sök" på våra B-prov av många olika tekniska skäl ( många hundar på samma mark,öppen mark utan undervegetation, spår , legor, bristande marktillgång, vegetation mm ). Visst skall vi ha hundar som jagar intensivt och tar för sig i vegetationen, inte tu tal om annat. De skall oblygt jaga i taggiga snår, nässlor, tistlar och följa upp vittring på långa håll. De skall dammsuga tät vegetation där det är troligast att viltet finns.
Svårt att få till på B-prov, vi har den mark vi får oss anvisad att tillgå.
Men storsprungna hundar är inte alltid samma sak som goda jakthundar. Det vi vill ha är hundar som börjar inifrån och täcker terrängen.
Svår nöt det där med söken.. Nån som tycker nåt?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Har stött på några förare som stolt deklarerar att hunden hela tiden tar ny mark vilket i vissa fall kan betyda att hunden rusar ut ur sök området och fortsätter springa...Nog måste det ju vara uthållighet i att fortsätta göra ett bra näsarbete man ska bedömma och inte bara fysisk uthållighet/Maria
ReplyDeleteÄr visserligen bara pågång att köpa jaktlabbe, men annan jakthundserfarenhet säger mig att det är betydligt viktigare, som du säger, att se hur hunden kan ta sig an olika typer av mark o veg. än att se hur stort och långt den kan söka. Alla hundar kan springa, men alla hundar kan däremot inte reda ut ett angivet markområde på ett effektivt sätt. Storsrpungen brukar ofta ha visst samband med självständighet och då får man ju tänka igenom hur stor självständighet man vill ha..
ReplyDeleteEn ganska så tråkig utveckling, tänker man inte på hur vi jagar "på riktigt"? Blir lite fundersam när man hör rapporter från årets prov på Hunneberg och Ostkusten, tydligen väldigt stora sök, kan verkligen domaren bedömma ett så stort sök eller blir det "mest-vilt-på-kortast-tid" ? /Gert
ReplyDeleteFast söket på Ostkusten (lördagens sök alltså, det lär ha ändrats till söndagen???) tyckte jag i och för sig inte var alldeles helt fel även om det blev så fel så fel, men föraren var placerad väldigt dumt! Hade man flyttat fram sådär 15 meter så hade man fått ett riktigt bra sök! Tungt och jobbigt med mycket vass, men helt klart realistiskt. Alt flyttat fram när hunden rensat det närmaste vassområdet? Det blir inget ordentligt sökarbete när man som förare måste störa hunden med visselsignaler hela tiden...
ReplyDeleteDet var ett stort vassområde i en halvmåneform - superhärligt sa Minus som höll sig i vassen och tyvärr "glömde bort" gräsområdet uppe till vänster på land... Däremot tog hon för sig ny mark så småningom - fast åt fel håll, men naturligtvis fortfarande i vassen :-)
De flesta hundar jag såg tog inte för sig, de orkade helt enkelt inte. Inte många gick ut på djupet. Eller var det motiviationen som tog slut? Jag vet inte... Erfarna och envisa ankjägare som Minus fastnade i vassen och "glömde" bort landområdet längre ut, men andra hade inte driv och sug att ta för sig och jobba i tung vegetation...
Sök är svårt. Det svåraste att få riktigt bra när man lägger upp prov, tycker jag...
//Annika
Jag prioriterar alltid noggrannhet framför självständighet!
ReplyDelete(jagar dock endast, ej på jaktprov - men det borde ju vara samma arbetssätt som värdesätts)
//elisabet
Jag håller med. Storsprungna hundar är definitivt inte alltid de som är effektiva. Här jobbar man "livet ur sig" för att få en hund som egentligen har ett perfekt sök att lära sig söka enl. de flesta provupplägg för anlagen vad gäller söket är ju ändå så viktiga i NKL. Anlagen ja...de finns där i alla fall hos vår hund och hade vi haft med honom på ett eftersök där man själv går med så långt det är möjligt så hade det varit perfekt (tror jag) ;)
ReplyDeleteHar även en äldre hund som gör sina "Dala-Sök" men vi uppskattar mer vår nya förmåga som täcker varenda cm av marken om än helst ganska nära sin förare.