Torsdag

I morse körde vi och hälsade på Gilly Nichols på Bedgebrook Gundogs. Vi träffade henne i

höstas och bestämde oss för att ta hennes vänliga inbjudan på allvar.

Deras kennelanläggninginnehöll inte mindre än 35 hundar. Inne i köket huserade en glad

gammal terrier som mest ville leka med sin tennisboll.

Vi drack te och pratade hundar förstås innan vi fick titta på alla de hundar hon har i kenneln,

mest labbar, men hon har en flat och en lurcher också. Optigen testet är ett stort samtalsämne

här nu och alt fler låter testa sina hundar. Man har blivit mer medvetna om problemet, och

sakteliga kommer öppenheten om det vi faktiskt trott, många hundar är anlagsbärare och

tyvärr en hel del även affected. Gilly tror som Graham, om några år kommer man att testa

regelmässigt och använda gentestet som ett verktyg i avelsarbetet.Det är något som nu debatteras mer öppet i olika klubb-tidningar och även i Shooting Times och Shooting Gazette.

Diskussionen förs även på Kennel Club nivå, eftersom man vet att kända anlagsbärare annonseras som Stud Dogs i tidningarna, utan att det nämns att hundarna är kända anlagsbärare. I England finns inget krav på id-koll vid röntgen eller ögonlysning, och således heller inte vid gentester, och Graham pratar mycket om att påverka the Kennel Club att reglera detta.

Man måste bara komma över puckeln att en carrier är ”körd” och förstå att de visst kan användas i avel, men med Normal/Clear tikar i så fall. Gilly hade goda förhoppningar, men säger att även veterinärerna i England har liten kunskap om gentester över huvud taget.

I dagens nya Shooting Times annonserar Drakeshead att de nu testat samtliga hanar.

Resultatet står inte i annonsen, men jag antar att de vid förfrågan meddelar sina svar eftersom de annonserar att de nu testat alla hundarna.

Kontentan blir i alla fall att man nu mer och mer tar till sig vad ett gentest är, och förstår att två carrier gener som möts kommer att skapa blinda hundar, varken mer eller mindre, och att det är en fin möjlighet att helt kunna undvika detta i framtiden.

Efter en god lunch på puben körde vi till Graham för lite eftermiddagsträning. Ett par holländare är här nu samtidigt för parning så vi tränade alla tikarna tillsammans på Grahams fina marker. Vi skall äta hos Sue och Graham i kväll, och i morgon blir det ett snabbt veterinärbesök för passens skull innan vi lämnar England för den här gången.

Förhoppningsvis med en dräktig Skipper i bilen…