Vilka är de bästa jaktupplevelserna med hundarna?

Tar gjorde något väldigt fint i förrgår. En fågel hade skjutits och gått ner nära en bäck, på endera sidan av den, vi visste inte riktigt säkert. Bäcken var ström men vattenståndet  lågt, knappt till hundens sporre. Stenigt var det i bäcken, så vattnet ringlade sig mellan stenarna. En hund skickades på fågeln men fick inget svar, hunden var på båda sidor bäcken men hittade ingenting. Så provade jag Tar.

 I mitten av bäcken stannar han, och börjar gå nerströms med långsamma steg. Han har huvudet lågt och ser ut att vara på löpan. Men fasaner brukar inte springa i bäckar. Fyrtio meter nerströms går han in bakom ett stenblock där hönan trycker. Det var inte tre hundra meter långt, det var inte en ”spektakulär” fågel, men för mig v ar den värd mycket. Duktig Tar!

Will gjorde ett fantastiskt fint och övertygande arbete på en runner i Glennoo förra hösten.  I ett långsamt, noggrant arbete uppför berget i perfekt balanserat tempo och i full koncentration löste han den svåra situationen. Utan att tappa löpan, i de svårare partierna gick han helt enkelt ner i fart ännu mer. Det är helt enkelt svårt att slå en ring i en brant uppförslöpa på en bergssida.Jag kunde bara stå på andra sidan ravinen och titta. Ett härligt minne!

Ibland är det när jag tränar en ung hund i sina grundstenar och jag helt plötsligt får svaret – den unga hunden har förstått och kan sätta ihop alla byggstenarna till hjälpmedel i sin framtida karriär som jakt och provhund.

Unghunden stannar direkt jag behöver påverka, en blixtsnabb med lugn och fokuserad respons på visselsignalen, och därifrån kan ta nästa anvisning med säkerhet! Unghunden är lugn, trygg utan gasad förväntan eller stress.

De tunga eftersöken i de eländiga viltvattnen eller i havet. Hundarna sliter och kämpar, de jagar med en glöd som hela tiden driver dom att gå  igen och igen och igen. De är starka hundar med dådkraft. De ger inte upp. Den sista fågeln som kommer in bogserad av en dödstrött och kall hund är mina finaste minnen varje gång.

Första gången Castro tog upp och drev – happy days!

Jag tror att många av er känner igen det jag skriver och har egna minnen att dela med er av.

Jag vet att vännen Anders var alldeles varm, glad och nöjd över lilla Quests arbete på en skadad fågel häromdagen, likaså Mirjam som fick en fin upplevelse med Ina på samma jakt.

Jakten är kärnverksamheten där hunden är ett redskap. Så är det faktiskt för alla topp-handlerna här borta med deras hundar och så är det för mig och Janne också, och för Anders och Mirjam.

Alla gör vi våra prioriteringar med hundägandet och nyttjar det olika, uppskattar det på olika vis!

Hos oss blir hundarna såväl utnötta på jakter som prövade på prov – och så ska det fortsätta. Är inte det bästa finns jakt med hund?