Med fyra hundar kvar och en känsla av att ligga riktigt bra till blir vi skickade på en fågel med väldiga svårigheter. Terrängen var ett enda vassliknande hav där man överhuvudtaget inte kan se hunden. Rätt in sextio meter "ungefär" var anvisningen. Det kan man kalla lotteri-apport - du kan inte hjälpa hunden eftersom varken du eller hunden ser varandra... Tar slet som ett djur, ( förstod jag på domarna som berömde honom väldigt efteråt) men till slut blir jag tvungen att kalla hem. Nästa hund på samma anvisning, samma resultat. Domarna går ut och letar och finner till slut fågeln.Men på grund av hur situationen var för hund och förare väljer dom i alla fall att belöna både min och den andra förarens insats med CoM. Certificate of Merit heter det. Men jag ville ju vinna och så nära vi var... De två hundarna som var kvar slapp den eländiga terrängen och fick skogsapporter i stället. Därmed inte sagt att det var orättvist eller att Tar skulle fortsatt att glänsa på dom apporterna. Det vet man inte och det är väl det som är tjusningen med field trials! I morgon lille Paddy på Broadmeadows Gundog Club! Måndag Tar igen!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment