Sammanfattning på färjan Rosslare-Fishguard

Tiden här har varit fantastiskt bra för mig och hundarna. Jag har haft en väldig tur att få starta en hel del, och känna mig för i konkurrensen här borta. Alla mina hundar har skött sig kanon. Det bästa är jämnheten de håller - de är med nästan hela vägen prov efter prov. Tar avslutade alla sin tre Novice trials - fick premier på två, ett CoM och en tredjeplats.

Lille Paddy skötte sig bara lysande och jag är mycket glad för hans utveckling! Ser redan fram emot nästa års A-provssäsong. Will kvalificerade sig till Championshipet och föll precis på målsnöret på fyra andra Open trials. Jämnheten känns betryggande - det innebär att grundträningen hos hundarna sitter där.

Vad är skillnaden på Irland och Storbritannien? Ja, Nordirland tillhör ju Storbritannien såklart, men annars då?

Jag skulle säga att markerna avgör typen av hund. I England är det mycket socker och senap ( betor o liknande) och följdaktligen mycket walked up trials. Hundarna ska kunna markera exakt och hålla ett område. Hundarna prövas inte under tunga driver, ett prov på drivna fåglar är ganska mycket mer avslöjande eftersom det är mer pressande att sitta igenom en drive.

Många hundar orkar inte den långa väntan med mycket fågel i luften och många skott.

På championshipet är driverna tydligen väldigt långa och tunga - en riktig nervkittlare för förare och hundar...

På Skottland, i Wales i viss mån och på Irland är markerna likartade, riktigt jobbig terräng som kräver mycket mod och kraft av hundarna. Är hundarna inte vana vid de förhållandena blir det svårt. De irländska och skotska hundarna klarar sig sällan bra på IGL, men omvänt är det lika när engelsmännen kommit till det Irländska Championshipet.

Vår nya hund FTA Portlick Ralph kombinerar det bästa skotska med det bästa irländska blodet.

Vi hoppas att han lämnar riktigt fina valpar efter sig!