Field trials igen

Jag har blivit tillfrågad att skriva om vår resa i en irländsk tidning för country sports. Man vill att jag ska berätta om mina intryck och uplevelser här. Gärna med lite jämförelser med proven hemma.
Hur stor är skillnaden egentligen?
Bedömningssystemet är egentligen ingen större skillnad förutom att vi har prissättning i kvalitet.
Det som skiljer är i högsta klassen kvaliteten/nivån på hundarnas dressyr. Våra EKL hundar är många gånger i nivå med deras Novice hundar.

Markerna! Hemma har vi mer lättsprunget och utan besvärlig undervegetation. Här är det minst sagt eländiga marker där man verkligen behöver en hund för att finna det skjutna viltet. Inga änder/fasaner på höstsådd direkt..

Ormbunkar och björnbär är som stora oigenomträngliga områden där det är nästan omöjligt att gå - det har vi sett flera gånger när domarna ska ta sig ut och titta efter fågel som ingen hund hittat. Men vi har mer vatten och jag tror generellt att våra hundar är starkare i vatten eftersom så mycket av våra jakter bedrivs i våtmarker och viltvatten.

Och så har vi inte beckasin på våra prov.Här sätts man verkligen på prov i att hålla hunden i ett område för att överhuvudtaget ha en chans att få hem fågel!

De drivna proven skiljer sig så till vida att man inte skickar hundar mitt under skytte in i stormens öga. Det tackar jag för som avskyr när man får höra att det inte gör något att hundarna får plocka det som skjuts över huvudet på hunden om det är tillräckligt nära hunden. Hundar lär sig med blixtens hastighet att gå på sista retningen och i hundens värld finns ingen medvetenhet om vilken fågel som är tillräckligt nära skjuten för att vara okej att plocka. Det blir lätt en vana hos hunden att bryta sin linje och rusa på fågel som skjuts över huvudet på dem.

De skickar dock på markerad fågel som hamnar utanför det mest aktiva skyttet så klart!

Vi närmar oss slutet på resan med rasande fart. Det känns som om vi knappt hunnit hit - dagarna har varit späckade och prov och träningar har avlöst varandra. Påfyllda och inspirerade reser vi hem nästa torsdag morgon!