Hundarnas baksida

Som medlem i DRK, Dansk Retrieverklubb, följer jag de tråkiga bråken, striderna och intrigerna som jag tyvärr fått uppleva på nära håll de senaste åren.
Det verkar finnas mycket starka viljor och många grupperingar.
Det är ledsamt och sorgligt om DRK drar på sig ett rykte internationellt och nationellt som en klubb med ständiga bråk, stridigheter och direkta personangrepp och förföljelser.

Jag fick tex veta att en tråd på Labrador forums i England handlade om mig och min hund, det var obehagligt och otrevligt att bli uthängd och ifrågasatt på nätet utan att ens veta om det.
http://www.labradorforums.co.uk/ftopict-52265.html
Detta är nu sedan ganska lång tid tillbaka överspelat, men den tiden var både jobbig och ledsam och förtog en hel del av glädjen med att vinna med en fantastisk hund. Avundsjuka och bitterhet låg till grund för att en grupp danska medlemmar i DRK drev en hätsk kampanj för att försöka frånta Will hans meriter.

Hur kan det bli så här?
Prestige, maktbegär och rädsla för förändringar kan vara en anledning.
Men när man börjar förlora funktionärer med stor kunskap och kompetens till konkurrerande icke FCI-anslutna klubbar måste väl ändå misslyckandet vara kapitalt?

Hur kan det gå så här? Vilken riktning skall en klubb ha?
Grundstenen måste ju vara hunden - där kan väl ändå ingen ha någon avvikande åsikt?
Sedan då? Hur skapar man ett klimat där alla kan känna sig hemma och som är fritt från den rädsla som oftast är själva källan till att motarbeta förändringar och utveckling av verksamheten?
Hur lyfter man ideellt arbetande människor så att de kan fortsätta att arbeta hårt i den gemensamma klubben med bibehållen glädje och energi?

Hur får man stopp på bråk och intriger som inte bara förstör klubbens själ men som också är direkt hämmande för alla aktiviteter?

I DRK har vi varit på många trevliga aktiviteter och på många fina prov. Vi har fått lära känna goda vänner och upplevt underbara dagar. DRK har uppvisat en fantastisk förmåga att ordna stora mästerskap och andra tillställningar.
Jag hoppas att man kan hejda bråken innan DRK dräneras på sin kompetens, det vore en allt för tung förlust att förlora för något så futtigt som prestige.
Jag har inga svar på vad som skall göras, men jag oroar mig över effekterna av vad som pågår.

DRK är inte unikt - men det är sorgligt att vårt gemensamma intresse för hunden skall vara en så stor källa till bråk och oenighet.