Semester i England!

En härlig tripp igen!

Hemkomna från en välbehövlig och välförtjänt semester är vi nu återigen påfyllda med energi och utvilade. Vi inledde resan med att stanna till några dagar en mil söder om Lincoln. En av dagarna tillbringade vi tillsammans med Keith Bedford och Tina Habbin i March, Manea i Cambridgeshire. Det var en varm dag (som alla semesterns dagar) och vi gick i betor med Paddy och Red. Paddys två bröder var med – kul att se samma stil och sätt att arbeta på. Paddys säkra markeringsförmåga och näsa kom väl till pass i betfältet och han klarade sig galant. Han kan lätt vinna här sa Keith, och det värmde så klart. Red skötte sig också kanon som vanligt – han är pålitligheten själv och är ju nu en erfaren femåring.

Spanielgrabbarna fick sig också en åktur i betorna – lille Morris som följt med debuterade ju liksom på allt eftersom han bara är nio månader. Men han har klarat alla ”första gången” – grejerna alldeles strålande! Han är en fin hund den lille irländaren! Nästa dag åkte vi till Holkham Hall, för den IGL-insatte ett känt ställe. Här har Championshipet hållits flera gånger. Här gick vi en lång och skön runda med hundarna i parken och åt lunch på Victoria, en dyr men väldigt god lunch!

Efter några dagar stack vi till Alcester – byn alldeles vägg i vägg med Ragley Hall där årets CLA skulle gå av stapeln. Här bodde vi på The Granary, Grebe Farm. Dagarna bestod av härliga vandringar på 10 miles minst – olika footpaths tog oss igenom Cotswolds allra mest idylliska byar. 10 miles är 16 km, och vi hade över trettio grader varje dag. Som att vara i Grekland! Byarna är som tagna ur miss Marple, Cotswoldsgul sten och trånga gator med överdådigt blommande trädgårdar.

En dag tränade vi hundarna hos Laura Hill. Vi dömde tillsammans med henne i Bodarna för några år sedan så vi hade kommit överens om att ses när vi nu var i närheten. En annan dag tränade vi hos Norman Onen, och hundarna gick riktigt bra. Fina varierande marker och bra träning blev det – och duktiga var de våra hundar igen.

Det svenska Eurochallengelaget kom på torsdagen efter att ha varit och blivit coachade av Roger Phillips i Wales under veckan. Jag är ju Team Captain för laget som togs ut under året. I år representerades Sverige av tre kvinnliga förare (enda laget med tre tjejer bakom spakarna), Tina Engström med flatten Bez-Amis First Last and Always, AC Bengtsson med Golden Vassruggens Vade Brand och Ann Sommarin med Jaktyrans Blixt Gordon.

Jag vill sprida möjligheter att komma ut och tävla i liknande sammanhang så jag hoppas att ännu fler anmäler intresse till nästa års CLA Gamefair som går på Blenheim Palace strax utanför Oxford. Det är en upplevelse och den behöver inte bli jättedyr med lite planering. Börja spara nu så finns chans till en fantastisk upplevelse nästa sommar!

Eurochallenge gick av stapeln på fredagen i trettiogradig värme. Våra svenska tjejer skulle in på arenan som sista lag innan lunch – nästan olidlig var värmen då, och ingen vind. AC och Odin drog på sig en förarglig nolla det första som hände – men sen gick det som på räls. Tina och flatten Triss gick på osannolika 110 poäng – tappar bara tio poäng på sex stationer i de förhållandena! Ann Sommarin fick 107, strax efter Tina och AC fick 86 – sammanlagt 303 poäng nollan inkluderat och hamnade då på andra plats efter England som hade gått ut först och fått ihop 318 poäng.

När dagen var slut hamnade Sverige på en fin tredjeplats – med smak på mycket mer!

På lördagen gick CLA International av stapeln, en tävling över två dagar. Det är såväl spaniels som retrievers som tävlar i lag. Det står mellan Irland, England, Wales och Skottland.

Det är en lagtävling spaniellagen emellan, en retrieverlagen emellan och sen räknar man samman spaniels och retrieverlagens poäng och utser total vinnare.

Irländarna såg otroligt starka ut på spanielsidan, som väntat.Efter dag ett låg skottarna tvåa, Wales trea och England fyra. Englands spaniellag gjorde ett blekt intryck jämfört med de övriga lagen och låg sist efter första dagen, en plats de behöll även dag två.

Irland gick riktigt starkt på retrieverssidan också – sida vid sida med England. Roligt för mig med alla irländska vänner – det var riktigt spännande såklart!

På retrieversidan hade Wales tyvärr inte dagen med sig och hamnade redan dag ett så pass mycket efter att upphämtning såg omöjlig ut.

Jag tror att det är viktigt med riktig uttagning av lagen – antingen på meriter eller uttagningsträningar. Om man inte måste prestera för sin plats kommer kvaliteten definitivt bli lidande efter hand. Det är också viktigt att vi fyller på underifrån med nya duktiga ekipage och låter dem få chansen att komma ut och skaffa erfarenhet.

Jag rekommenderar också IWT – ytterligare en stor internationell tävling för de som vill ut på de internationella arenorna och tävla.

Efter Gamefai med tillhörande shopping åkte vi vidare ttill Helmshore och Alan och Sue Schofield. Ett par dagars träning väntade där för att sedan ta oss ti resans höjdpunkt och slut – två dagar på kaniner i Grassington. Fantastiska vyer i Norra Yorkshire, underbart fint boende på The Race Horses hotel med goda vänner. Paddy fattade inte riktigt vad som hände först – han förstod ju att det vvar skarpt läge – jakt – men såg inga fåglar i luften. När han väl fattade galoppen började han funka fint.Jag är riktigt nöjd med hans andra dag, där han jobbade fint för mig.

Red som är er erfaren visste precis vad han skulle göra och hur.

Lille Morris fick gå för första gången i sitt liv i skarpt läge och gjorde det jättebra. Man riktigtsåg när poletten trillade ner.Han fick stöta och satt kvar – duktig unghund! Han jagade tätt och lyssnade på Janne. Skye gick som en torped och skrämde oss lite genom att kollapsa första dagen i värmen – han ger 140 % av 100 möjliga jämt. Han fick beröm av spanielgubbarna för sin stil och intensitet. Vi har haft en otroligt skön semester – en välbehövlig sådan. Jag sov nästan hela första veckan så fort jag satt mig ner – kroppen ville vila!

Nu landar vi snart i Esbjerg!