Pip och gnäll igen

Pip och gnäll är ett aldrig upphörande ämne i kursverksamheten. Varför piper hundar? Varför piper bara en del hundar? Är det ärftligt? Vart kommer det i från?

Det jag skriver här handlar om min ras - jaktavlad labrador.Det är det jag tycker jag kan uttala mig om.
Till 95 % är det ett hanteringsfel - en relationsproblematik mellan förare och hund.
I stället för att bygga på relationen från grunden under det första året gör man helt andra saker.
Allting när det gäller träningen av apportör börjar och slutar med relationen. Fotgående är en relation - inte en exakt placering vid ett ben. Fotgående är att följa sin idol - vart den än går. Trygg i förvissningen att om jag bara går hos husse/matte så är allt tryggt och lugnt. Här är gott att vara. INTE "här finns det godis att få för det har hon i fickan" eller "snart rycker hon i halsen eller slår mig med kopplet". Här är gott att vara. Fotgående är en avslappnad och rofylld förflyttning - en stand-by position, ett självklart val av placering i ett team - nära varandra.
Stoppsignal är en reaktion på en relation - inte en väntan på en boll. Man reagerar blixtsnabbt men med lugn blick och svans - vad vill du?
Man kan gå aldrig så mycket fot med en hund - men om attityd och kontakt bygger på fel saker skadar det mer hjälper.
Kommer ni ihåg Alfred och Emil? Lugnet - tilliten. I Astrids saga släpade Lille Emil den dödssjuke Alfred till doktorn i Mariannelund i snöstorm - så liten har var. Han gjorde allt för Alfred. Inte för att han tvingades. Heller inte för en köttbulle. För att de hade en relation som betydde allt för Emil, en relation som man kan gå genom eld, vatten och snöstorm för.

Bygg in lugn och trygghet i den unga hunden. Skapa inte förväntan och stress med ideliga övningar och gruppträningar och apporter och passivitetsträning och gud vet allt.
Om en hund är trygg och i balans finns inget skäl att ljuda. Om en hund är van vid väntan utan förväntan finns inget skäl att ljuda. Om en hund får lära sig steg för steg i lugn och ro utan stress och högljudd miljö finns ingen anledning till oro. Om en hund får lära sig att respektera samarbetet med sin ägare och får respekt tillbaka finns inget skäl till konflikt, som bygger oro som bygger stress som slutar i ljud.

Stressa inte fram - bygg sten för sten i grunden som ska hålla hundens hela liv. Pip och gnäll kommer nånstans i från - helt sant - från felaktig hantering och grundträning i de allra flesta fallen.

Det finns inga hemliga övningar. Det finns inget hemligt knep som gör att våra hundar här hemma är tysta. Ingen kod - ingen gen att förlita sig till eller skylla på.
Första året är viktigt - det är viktigt att göra rätt saker med sin unga hund.
Och viktigare än något annat är att sätta relationen på plats för resten av det gemensamma livet. Fostran med trygghet, lugn, tydlighet och bekräftelse leder till den där känslan jag pratar om ni vet, Du och jag Emil, tror jag det...