Retrievermästerskapet

Innan vi reste dömde jag RM i Sverige. Mrs
Diana Harrison, Gillie Nichols, Lasse Johnsson
och jag hade det digra uppdraget att skilja agnarna från vetet i ett
startfält om 24 hundar över två dagar.
Mästerskapet arrangerades med den äran av
Dalarna och Bergslagen, ett fint arrangemang. Gillie och Di är trevliga och
lättsamma damer med stor kunskap, så det var ett privilegium att ha dem här. Vi
har ju tagit hit lite brittiska domare i år, en från Nordirland, en från Wales
och två från England således. Vi har mycket att lära och dessutom är utbytet
trevligt! Jag hoppas vi fortsätter med utbytet nästa säsong!
Lördagens förmiddag började i moll. Kvaliteten
på hundarbetet gjorde att vi tappade hund efter hund på Gillies och min sida.
Standarden i startfältet spretade ordentligt och Gillie kommenterade standarden
som ”not even Novice standard”.
Det är inte menat som negativ kritik utan mer
som en väckarklocka för oss. De flesta åker ut för att hundarna saknar ratt och
broms och i stället tar till benen.
Hundar ska hitta fåglarna med näsan och
hjärnan, inte med benen! Att jaga är att jaga på rätt ställe, inte galoppera omkring
över stora ytor. Håll hunden i området alltså!
Lasse och Di hade desto mer hundar kvar på sin
sida, som således skulle över till oss på eftermiddagen.
Anita Norrblom hade tagit tillfället i akt att
gå med mig och Gillie i utbildningsyfte. Anita
är A-domare men tyckte ändå att det var ett
gyllene tillfälle till mer kunskap. Klokt tycker jag som ser domaruppdraget som
en aldrig avslutad utbildning, det finns alltid hur mycket mer som helst att
lära.

Under lunchen kom det tragiska beskedet att en
kvinnlig medlem tillhörande Smålandsavdelningen avlidit kvällen innan under ett
eftersök på älg. Trots reflexvästar och annan säkerhetsutrustning kördes hon
ihjäl vid vägkanten i Mullsjötrakten. Det la en dyster tung stämning över
lunchen och Janne utlös en tyst minut över henne. Fruktansvärd olycka!

Eftermiddagen gav oss perfekta förutsättningar
att låta hundarna visa vilka som skulle med till dag två. Det var aldrig några
konstigheter, hundarna sorterade ut sig själva och kvar fanns sju hundar till dag två.

Kvällen bjöd på supé på Herrfallet, en trevlig
kväll. Vid halvtio tiden lämnade jag, Janne och de brittiska damerna middagen för att krypa i säng. Det är ett
ärofyllt uppdrag att döma RM, och man blir helt slut av en hel dag ute och så
vill man vara på topp nästa dag. Jag sov som en stock!

Dag två bjöd på rough shooting! Sju spända
förare med hundar stod på startlinjen när vi började gå. Snabbt tappade vi tre
hundar, någon knallade, någon reste fågel och gick efter och någon höll inte
ihop fotgåendet.

Strålande sol och lite vind utgjorde en
fantastisk inramning till finalen!

Redan vid lunch var vi klara och Peggy och
Magnus Westerlunds Pepper utropades till Retrievermästare! Tvåa Ann Sommarin
med Blix, trea Mats Närling med Bonus och fyra Tomas Söderström med Scotty.
Peggy vann välförtjänt efter att ha hållit sig ”ren” i två dagar. Ann Sommarin
hade en olycklig belastning på sin första apport och hade den att släpa på
under provet. Mats låg också utmärkt
till när Mats missar en markering
och därmed handlar hunden till fel område. Sånt händer, men visst är det
retligt?
Ett stort och varmt Grattis till Peggy och
Magnus för fina Pepper!

Jag körde Gillie och Di till Skavsta och sedan
direkt hem för att packa Labmobilen för resan till NI!
Fyra morgonen därpå rullade vi!