Resan ner och ankomst

Katarina och jag körde fyra på måndagsmorgonen. Det gick bra och vi noterade med glädje att vägarbetena vid A1
genom Tyskland upphört. På kvällen anlände vi Calais, bara för att få veta att
Will´s pass inte längre är giltigt och att extra blanketten från
Jordbruksverket gällande Echinococcus inte alls duger… Nytt pass fixades åtta
på kvällen, i Calais till en kostnad av 20 Euro. Ytterligare ett case av hur
dyra svenska veterinärer är. Jourtid, nytt pass där alla uppgifter ska föras
över – knappast en tvåhundra-kronors affär…

Färjan över till Dover gick som vanligt
smidigt och sen bestämde vi oss för att passera M25 och London under natten för
att slippa morgontrafiken på Världens Största Parkeringsplats, M25.
Planen var att ta in på ett motel längs
motorvägen men det visade sig vara en ren omöjlighet eftersom allt var
fullbokat. Till slut sov vi i bilen på en parkeringsplats utanför en Service
station. Det gck bra det med, ett par timmars sömn var vad vi behövde för att
sedan fortsätta till Holyhead och färjan till Dublin. Holyhead hade många fler
avgångar än Fishguard och fick därför bli vårt val. Vi åkte katamaran över och
kan konstatera att det är praktiskt att inte ha anlag för sjösjuka när man passerar
Irländska sjön. Personalen delade ut spypåsar till alla medan vi läste bok i
godan ro..

Vi landade i Dublin och fortsatte resan mot
Tandragee och Keith Mathews. Keith erbjöd oss att hyra hans stuga under vår
resa och det tog vi tacksamt emot. Jag har faktiskt aldrig träffat Keith
tidigare, men via Iben hört att han är en person vi skulle tycka om. Samma
humor, rak och tydlig och supertrevlig! Hans ställe här är fantastiskt med fina
omgivningar och en synnerligen välskött gård och verksamhet.

Vi har en hel del prov inplanerade och en hel
del träningar. Omgivningarna är bedövande vackra. Det är otroligt tjock
vegetation , strida bäckar , raviner och ljung och ormbunksklädda bergssidor
som erbjuder enorma svårigheter för hundar med minsta tendens att lämna området
för en liten galopprunda.

Tywi är med oss och skall paras. För att veta
säkert hennes progesteronvärde tog vi ett nytt prov i torsdags. 25 pund! 250
kronor kostar det här – på ett djursjukhus med samma analysmetod och apparatur.
I Sverige allt mellan 550-1300 kronor….. Hur kan det skilja så mycket?

Å andra sidan kostar hundmat 12 pund för 15
kilo, bra hundmat med fina råvaror, lamm och ris, kyckling och ris… I Sverige
kostar ett bra foder betydligt mer.

Den ansträngda irländska ekonomin syns på
huspriserna. Hus som varit ute på marknaden för 500.000 pund går nu för 200.000
pund.
Precis i närheten är ett hus till salu för
200.000 – ett stort nybyggt hus med stall och paddock.

Janne är i Frankrike på Europa cup med Red och
det verkar ha varit en organisatorisk katastrof med ett prov som började först
vid lunch i går. Red skötte sig utmärkt till sista apporten där han misslyckas,
men han fick med sig ett Good och är med i dag som enda svensk. Bra jobbat! De
andra hade oturen att åka ut under gårdagen tyvärr!

Goda vännen Thomas Ploembeck är med i dag
också, han fick ett Very Good i går med Hillus Powell. Vi håller alla tummar vi
har!

Nu hoppas jag ha två open stakes i veckan med
Will, en-dagars prov tisdag och onsdag.
Och så hoppas vi på bra parning med Tywi i
dag!