- Hunden pekar finger
- Hunden spelar teater
- Hunden "ger igen" för tidigare ställda krav
- Hunden är falsk
- Hunden VET vad som förväntas men den gör det inte ändå
Jag tror inte att hundar spelar med mänskliga värderingar och jag tror framför allt på hundens omedelbarhet och ärlighet.
Ingen enda hund vaknar i korgen en morgon och planerar illdåd typ " jag tänker inte stanna på signal en enda gång i dag - HAHAHAHA!"
Hundar gör det dom får - och det dom får göra upprepar dom igen och igen och igen. De begriper ingenting annat nämligen. Om man fått dra i kopplet i tre års tid är det tre års utbildning i att dra i kopplet vi pratar om. Det gäller allt, fotgående, stadga, signaler, och faktiskt allt annat vardagligt också. Och utbildningen kommer från ägaren..
Att hoppas på att hunden skall vakna i korgen en morgon och tänka " Nä fan, om man skulle börja gå fot lite bättre kanske? Börjar faktiskt bli lite trött på att få tvåor på prov för fotgåendet..."är att hoppas på det omöjliga.
Hundar måste lära sig rätt från början, de måste få noggrann och omsorgsfull grundträning. Och dom måste ha en trygg och tydlig ägare. Relation mellan hund och människa skall vara trygg och respektfull. Vi ska respektera hundarna - och dom ska respektera oss.
Att lära den unga valpen/unghunden en massa aktiviteter och övningar kan vara tacksamt - men också riskabelt. Att dra upp valpen i ständig aktivitet är att grundlägga ett högt aktivitetsbehov. Jag låter mina valpar vara valpar länge - det finns ett skäl att vi inte sätter barn i skolan före sex-sju års ålder. Deras hjärnor är inte mogna för inlärning tidigare helt enkelt.
Lägg mycket mer krut på relationen - jag brukar tänka på Emil och Alfred i Emil i Lönneberga-filmerna. Du och jag matte säger blicken från hunden till mig. Du och jag Tar, signalerar jag tillbaka.
Roger och Simon säger alltid kloka saker. Flera godbitar har dom förmedlat genom åren. Alla sakerna går tillbaka till bristande grundträning.
Ställ dig själv frågan varför din hund inte förstår dig istället för att tänka någon av ovanstående i punktform redovisade alternativ.
OCH - allt Du ser Din hund utföra vid sidan och ute i arbete är en direkt spegelbild av Dig själv...
Det är med andra ord bättre att skrota dåliga bortförklaringar, dom är Ditt eget största hinder till att utvecklas som förare. Sluta göra övningar - och börja träna din hund!
Du är ju rätt smart!!!
ReplyDeleteKram
Mirjam
Så kloka ord Birgitta. Har hört dig säga dom många ggr. men man behöver "väckas" ibland ändå.
ReplyDeleteSen tror jag nog hundar liksom vi kan ha en "dålig dag" men då är det förmodligen bättre att avstå träningen istället för att tro att hunden "visar finger" eller rannska sig själv om man verkligen lärt hunden vad man kräver att den ska utföra.
Känns nästan fånigt att hålla med 100 %..... Men.. OK då, jag bjuder på det, Birgitta! :-D
ReplyDeleteJag vill mycket kort kommentera ett par punkter: aktivitetsnivån = här ser jag tyvärr en ökande trend att just aktivera sina UNGA hundar på ett sätt som i en förlängning ger hög stress både i arbete och i vardagen.
Moment i all ära, men relation, tillit, respekt är grunden för allt.
Att du dessutom tar Emils och Alfreds relation som exempel på BRA sådan får mig att le.... just så brukar jag förklara känslan i en bra relation: "Du och jag, Emil. Du och jag"
Det här vore en intressant utgångspunkt i en diskussion om HUR vi kan skapa optimala förutsättningar för att få fram riktigt goda jakthundar!
Hmmm....ja tänkvärt och helt sant....
ReplyDeleteBra skrivet! Jag länkar till din sida.
ReplyDeleteDu är klok som en bok :-) Tack för påminnelsen! /Gisela
ReplyDeleteAlltid roligt läsa dina kloka inlägg! Fick mig verkligen en aha-upplevelse med min unga Polly. Fyra månader bröt hon hasen och det följde månader av först gips/vila, sedan vila och sedan rehabilitering. Inget dummykastande, inget flängande i skog och mark utan vi byggde upp vår relation mer från grunden än vad jag annars brukar ha ro göra (det är ju så otroligt skoj träna unga, arbetsvilliga hundar...) Vet inte idag vart det leder tävlingmässigt men det är inte det väsentliga. Den tillit och grundmurade "känsla" för varann vi har räcker långt...
ReplyDeleteJag ler när jag läser och håller med. Bra skrivet!
ReplyDeleteMycket intressant läsning! Jag skulle vara djupt tacksam om du ville skriva ner lite punkter vad man böra göra under valpens/unghundens första år och kanske framförallt vad man inte bör göra? För att få en tyst och lugn hund vid jakt/prov i passivitet men full fart i övrigt förstås.... Vi är flera som läser denna blogg och diskuterar detta vid varje träning! Tacksam för svar...
ReplyDeleteJag håller helt med Åsa!!.....Vi VILL göra RÄTT från början...:-)...VI behöver mer kunskap...Tack för din jätteintressanta blogg!....
ReplyDeleteAlla pratar om bra relation och Emil och Alfred mm men ingen talar om hur man ska gå till väga. Hur gör man? Leka mer med hunden? Kela mer? Vad ska man träna? Hur uppnår man detta drömläge?/Sara
ReplyDeleteMen man förbrukar nog ett par hundar innan man är där ? Att lära sig att avstå, att ta personligt ansvar för All träning, att aldrig skylla på hunden.Att sluta komma på ursäkter....
ReplyDeleteAtt se sina högst egna personliga fel...pinsamt svårt.
/Birthe L
Så bra skrivet! Önskar fler kunde hitta hit och läsa dina kloka ord ;).
ReplyDeleteHei! Jeg er ganske ny leser av bloggen og synes du kommer med mange interessante og nyttige tanker. Som Åsa skriver over her, ville det være spennende å høre hva du synes "Emil og Alfred" skulle gjøre det første året litt mer konkret. Spesiellt hva du synes er en typisk dårlig ide å gjøre med en valp eller ung hund.
ReplyDeleteIrene
Nu har jag läst dina inlägg ett antal gånger. De är himmla bra och tänkvärda!
ReplyDeleteMer sådant Birgitta, det är både inspererande och utbildande.
Kram
//Bond-kärringen Cilla