Skinners Cup i Gagnef och A-provsträningar

Skinner´s Cup var en succé - fina marker och fantastiskt trevlig organisation. Vi dömde 100 hundar varje dag, men det kändes inte så uttröttande som det kan göra - vi var färdiga tidigt på eftermiddagarna med bedömningen.
Två brittiska damer fanns i domargruppen, Jane Fairclough och Laura Hill.Alltid trevligt att träffa nya människor och den här gången var inget undantag.
Janne körde hem söndag kväll medan jag följde med Tina och Anna till Stockholm för att på måndagen styra kosan mot Lilla Träskaten i Sörmland. A-provskurs stod på schemat för tisdagen och onsdagen.
A-provsträning är ett bra kurskoncept tycker jag. Det är viktigt att känna till regler och bedömningsgrunder så att man lär både sig och hunden rätt från början.
Och förstår hela A-provets grundtanke. Apporterna skall hem! Så snabbt och effektivt som möjligt, med minsta möjliga störning av mark.
I Sverige har vi inte några Walked Up trials att tala om. Det är i princip bara prov på driven fågel. Därför är det viktigt att träna för det, inte lägga all fokus på WU-träningar. De är förvisso trevliga - men om tanken är att förbereda hundarna för svenska A-prov så kan det vara en god idé att träna för svenska förhållanden.
Ett problem som jag ofta ser är att hundarna inte jagar. De skickas till ett område, gör ett försök att finna, men kommer antingen tillbaka för att be om hjälp eller lämnar området för at störa mark.
Hundar skall jaga där vi ber dem att jaga. Att hålla sig fast i ett område och bibehålla intensiteten i jagandet gör den effektiv. Våra hundars näsor är bortskämda, vana vid rejäla vittringsdoser som signal för starkt doftande upptinat vilt. I bland hör jag uttrycket "har inte näsan på". Hundar har alltid näsan på, frågan är vad de letar efter. Om vi lär hunden att det skall till rejäl vittring för att den skall vara värd att undersökas kommer den sannolikt inte att slå för minsta vittring, vindburen eller icke.Hundar skall vara snabba - inte tu tal om det. Men när de letar skall de ha hög intensitet och stor noggrannhet. Man kan inte leta noggrannt om man galopperar runt med hög näsa och fart.
Det här är en träningssak till stor del. Fokusera på näsarbete och noggrannhet i stället för lättfunna lättsprungna uppgifter. Det är inte avstånd som avgör svårighetsgrad. Det är ofta de för ögat enkla apporterna man åker ut på!