Jo och så var det valparna

I dag fick jag en Snilleblixt. Ni vet när man kommer på någonting oerhört finurligt och kreativt.

Jag bestämde att testa Breeze, Chloe och Paddy på vilt. En kråka och en duva hade jag - och det kändes som ett bra val som första bekantskap.

Först ut var Paddy, den gule timide och lite vattenkammade gossen som kom från Cambridgeshire.Han såg följsam och prydlig ut ända tills han vittrade viltet. Då blev han totalt förändrad och förbyttes till en hoppande och huggande best. Jag försökte pedagogiskt att hålla en hand för bröstet medan jag kastade in fågeln i ett buskage. In for Paddy efter fågeln, röjde runt i det höga gräset och kom som skjuten ur en kanon tillbaka med fågeln i ett bestämt grepp.

Ett väldigt bestämt grepp - så bestämt att när jag bände upp hans små käkar så högg han mig i tummen i sin iver att få fatt i sin skatt igen. Blodvite uppstod, jag var genomsvettig.

Paddy är HELT spontan på vilt kan man säga. Chloe och Breeze ville inte vara ett spår sämre så nu är jag öm i fingarna men väldigt nöjd. Sickna små tigrar! Bilden på Paddy är tagen av Malin långt innan dagens Jaktäventyr. Alltså förut när han var liten och nöjde sig med en löjlig boll.