Tywi regerar valplådan!

Tywi har börjat fostra sina valpar. På grund av det kalla vädret har skaran flyttat in i köket, -20 grader är för kallt, draget från luckorna i kenneln gör att de nu allihop bor inne.
Tywi fostrar bestämt. Hon morrar ordentligt och säger till dom precis hur hon vill ha det.
Hon låter dom inte fundera ut själva vilka beteenden som är önskade ( ingen operant inlärning här inte), hon visar direkt vad hon vill, och vad hon INTE vill.
Den lilla flocken lär sig genom att "bränna sig" helt enkelt. När hon rumpat upp en valp tröstar hon inte, berömmer inte, delar inte ut godis. Hon skiter fullkomligt i valpen utan lägger sig igen ner på sidan och somnar om. Valpen gör detsamma eftersom det verkar vara en dålig idé att fortsätta hugga mamma i ansiktet när hon sover.

Snart åker valparna här ifrån, och jag hoppas att de nya ägarna kommer ihåg mamma Tywi och hennes fostran.

Så här lär sig hundar - så här beter de sig mot varandra. Jag har aldrig sett hundar belöna varandra överhuvudtaget. Däremot vet alla vad som gäller i respektive flock, och det är nödvändigt för flockens funktion och harmoni. Våra hundar slåss aldrig, just därför att flockens sammansättning är i harmoni. Ingen utmanar sin trygga ställning helt enkelt!
Jag vet att nya "studier" visar att rangordning och flockledare inte existerar i hund och varg flockar. I så fall är min flock ett undantag.
De vet exakt var de har varandra och kliver aldrig över respektive gräns uppåt eller nedåt.

Och innan någon undrar om jag är emot belöning - trams! Såklart är jag inte det.

Men det är en jävla skillnad på fostran och inlärning. Det vardagliga hyfset ska hunden lära sig på ett självklart socialt veta-hut-vis. Vissa saker GÖR man bara inte. Våra barn får väl inte belöning för att de INTE snattar i affärer, slår ner pensionärer eller mobbar kamrater?? Det tar vi förhoppningsvis för givet att grundfostran gjort till en självklarhet!

Foderfrågan

Vad ger Ni era hundar att äta? Nu menar jag inte fodermärken, utan mer energihalten i fodret.
Jag upplever att många svenska hundar står på alldeles för energirika foder - och det får konsekvenser på hundens beteenden.
Jag tror tex att en hel del oro och pip kommer från för mycket kraftfoder.
Hur många svenska hundar behöver äta "Superior" eller High Energy" eller vad de nu kallas?

Vi som har rötterna i stallet vet ju med naturlighet och stor självklarhet hur överdriven giva av kraftfoder påverkar en häst. Hästen blir "gasad" och svårhanterlig både i stall och på ryggen.

Men vi verkar ha svårt att dra parallellen till hund.
Ibland får jag känslan att det är lite "fint" att ge hunden turbo-foder i känslan "endast det bästa"... eller tillochmed att om man ger vanligt underhållsfoder får hunden inte tillräcklig motion eller jagas inte tillräckligt hårt med.
Vilka hundar i Sverige har behov av högenergi-foder?
Draghundar tänker jag på.
Fler? Skriv gärna vad ni tycker!