Valpträff Januari

28.1 valpträff för miss Fines och George´s valpar!
29.1 Valpträff för Teal´s valpar

Vi träfas kl 10.00 på Björkåsen! Reservation för vädrets makter!

VÄLKOMNA!

KURSER i vår

A-provs träningar i vår - tre tillfällen. Heldagsträning med fokus på handling och hur du bäst förbereder dig och din hund för provformen A.
Pris 900 kr ink moms och ansvarsförsäkring. Anmäl på meadowlark@live.se 10 deltagare per dag!

21.3
18.4
25.4

Unghundsträningar

8.5
22.5
5.6
12.6
19.6

Mellan kl 16-19 tränar vi grunder för apportören. Pris 600 kr/ekipage och gång. Anmäl på meadowlark@live.se 6 hundar max per gång!

Duktige duktige Dipper och matte Anna-Lena

De har varit på A-prov minsann! Ett fint andrapris och en andraplacering blev det för den gule faran och hans duktiga matte. Tydligen ville den gule inte lämna av med den spontanitet som krävs...hrm ;-)

GRATTIS till fin prestation!

Kontakt - gå fot - stadga

Tisdagar i Räppe fotgående-kurs för Dig som vill ha lugn och ro vid sidan, en följsam hund som naturligt finns där du är!
8 tisdagar träffas vi kl 18.00

Priset är 2000 ink moms för åtta gånger

mailanmälan meadowlark@live.se

Välkomna till 2012 års kurser!

Meadowlark Final Runner

Puma och Berth har startat på A-prov. Hon får ett tredjepris med sig, så himla bra!

Grattis Berth och fina Puma!

Sammanfattning på färjan Rosslare-Fishguard

Tiden här har varit fantastiskt bra för mig och hundarna. Jag har haft en väldig tur att få starta en hel del, och känna mig för i konkurrensen här borta. Alla mina hundar har skött sig kanon. Det bästa är jämnheten de håller - de är med nästan hela vägen prov efter prov. Tar avslutade alla sin tre Novice trials - fick premier på två, ett CoM och en tredjeplats.

Lille Paddy skötte sig bara lysande och jag är mycket glad för hans utveckling! Ser redan fram emot nästa års A-provssäsong. Will kvalificerade sig till Championshipet och föll precis på målsnöret på fyra andra Open trials. Jämnheten känns betryggande - det innebär att grundträningen hos hundarna sitter där.

Vad är skillnaden på Irland och Storbritannien? Ja, Nordirland tillhör ju Storbritannien såklart, men annars då?

Jag skulle säga att markerna avgör typen av hund. I England är det mycket socker och senap ( betor o liknande) och följdaktligen mycket walked up trials. Hundarna ska kunna markera exakt och hålla ett område. Hundarna prövas inte under tunga driver, ett prov på drivna fåglar är ganska mycket mer avslöjande eftersom det är mer pressande att sitta igenom en drive.

Många hundar orkar inte den långa väntan med mycket fågel i luften och många skott.

På championshipet är driverna tydligen väldigt långa och tunga - en riktig nervkittlare för förare och hundar...

På Skottland, i Wales i viss mån och på Irland är markerna likartade, riktigt jobbig terräng som kräver mycket mod och kraft av hundarna. Är hundarna inte vana vid de förhållandena blir det svårt. De irländska och skotska hundarna klarar sig sällan bra på IGL, men omvänt är det lika när engelsmännen kommit till det Irländska Championshipet.

Vår nya hund FTA Portlick Ralph kombinerar det bästa skotska med det bästa irländska blodet.

Vi hoppas att han lämnar riktigt fina valpar efter sig!

Glennoo - oförglömlig dag på Nordirland!

Good dogs fetch us good friends - so true!

Paddys debut skedde på Broadmeadows Gundog Clubs Novice trial i går. Paddy har verkligen blivit stor!Han skötte sig jättefint - tyst och stadig, går dit man pekar och är duktig på pipan, jagar fint och slet hårt i björnbärshelvetet :-) Som en liten igelkott och glad i hågen kom han ut ur häckarna!

Novice trialsen här skiljer sig inte mycket i avstånd från våran EKL, och terrängen är minst sagt otillgänglig....Jag är riktigt riktigt glad över hans debut som visserligen slutar med att vi blir eyewipade, men framtiden ser riktigt ljus ut för Paddy, Kayteens Star at Meadowlark. 1 1/2 år gammal - en duktig ung hund!

TAR CoM Fermanagh Novice trial

I dag Novice trial i Fermanagh. Tar har gått som en spjut sista träningarna och känts riktigt fin på alla vis. Förhoppningarna var stora. Och visst nådde vi....nästan....ända fram. SUCK!

Med fyra hundar kvar och en känsla av att ligga riktigt bra till blir vi skickade på en fågel med väldiga svårigheter. Terrängen var ett enda vassliknande hav där man överhuvudtaget inte kan se hunden. Rätt in sextio meter "ungefär" var anvisningen. Det kan man kalla lotteri-apport - du kan inte hjälpa hunden eftersom varken du eller hunden ser varandra... Tar slet som ett djur, ( förstod jag på domarna som berömde honom väldigt efteråt) men till slut blir jag tvungen att kalla hem. Nästa hund på samma anvisning, samma resultat. Domarna går ut och letar och finner till slut fågeln.Men på grund av hur situationen var för hund och förare väljer dom i alla fall att belöna både min och den andra förarens insats med CoM. Certificate of Merit heter det. Men jag ville ju vinna och så nära vi var... De två hundarna som var kvar slapp den eländiga terrängen och fick skogsapporter i stället. Därmed inte sagt att det var orättvist eller att Tar skulle fortsatt att glänsa på dom apporterna. Det vet man inte och det är väl det som är tjusningen med field trials! I morgon lille Paddy på Broadmeadows Gundog Club! Måndag Tar igen!

Mer från beckasinmarkerna

Suddigt - jag vet, men kanske får ni en liten känsla i alla fall? Och ni ser ju beckasinen jag håller upp! Håll hunden i området... :-)

Den här liraren möter man uppe på berget där vi tränar

Han är INTE snäll och han har tjugo likasinnade vänner...

Snipeshooting med Mickey Corr och Ronnie Farrelly

En eftermiddag i Ballybay hos Ronnie Farrelly. Sjutton beckasiner på två timmar drygt. Fantastiskt upplevelse och exakt vad Will behövde inför proven den efterföljande helgen, och där han vann söndagens prov!

Field trials igen

Jag har blivit tillfrågad att skriva om vår resa i en irländsk tidning för country sports. Man vill att jag ska berätta om mina intryck och uplevelser här. Gärna med lite jämförelser med proven hemma.
Hur stor är skillnaden egentligen?
Bedömningssystemet är egentligen ingen större skillnad förutom att vi har prissättning i kvalitet.
Det som skiljer är i högsta klassen kvaliteten/nivån på hundarnas dressyr. Våra EKL hundar är många gånger i nivå med deras Novice hundar.

Markerna! Hemma har vi mer lättsprunget och utan besvärlig undervegetation. Här är det minst sagt eländiga marker där man verkligen behöver en hund för att finna det skjutna viltet. Inga änder/fasaner på höstsådd direkt..

Ormbunkar och björnbär är som stora oigenomträngliga områden där det är nästan omöjligt att gå - det har vi sett flera gånger när domarna ska ta sig ut och titta efter fågel som ingen hund hittat. Men vi har mer vatten och jag tror generellt att våra hundar är starkare i vatten eftersom så mycket av våra jakter bedrivs i våtmarker och viltvatten.

Och så har vi inte beckasin på våra prov.Här sätts man verkligen på prov i att hålla hunden i ett område för att överhuvudtaget ha en chans att få hem fågel!

De drivna proven skiljer sig så till vida att man inte skickar hundar mitt under skytte in i stormens öga. Det tackar jag för som avskyr när man får höra att det inte gör något att hundarna får plocka det som skjuts över huvudet på hunden om det är tillräckligt nära hunden. Hundar lär sig med blixtens hastighet att gå på sista retningen och i hundens värld finns ingen medvetenhet om vilken fågel som är tillräckligt nära skjuten för att vara okej att plocka. Det blir lätt en vana hos hunden att bryta sin linje och rusa på fågel som skjuts över huvudet på dem.

De skickar dock på markerad fågel som hamnar utanför det mest aktiva skyttet så klart!

Vi närmar oss slutet på resan med rasande fart. Det känns som om vi knappt hunnit hit - dagarna har varit späckade och prov och träningar har avlöst varandra. Påfyllda och inspirerade reser vi hem nästa torsdag morgon!

Att vinna ett open trial...

Att vinna här borta i hårdaste konkurrens har varit en dröm i många år. Att tävla och känna att all träning och allt slit belönar sig med den där dagen där allt sitter som en smäck. Det är en dag jag kommer att minnas alltid. För att inte tala om all träning i att hålla hunden i ett område...:-)
Det var en stor dag i går! Will Open trial winner på Golden Vale Gundogs Qualifying stake på beckasin och and, därmed kvalificerad till deras Championship den 28-29 december!

I dag onsdag

I dag vaknar vi till regn mot taket. Vi somnar tidigt på kvällarna , nästan aldrig efter nio, och sover till halv sju. Man kan konstatera att vila var behövligt. Vi äter helt sjuka mängder Quality Street och njuter i fulla drag.

Resan är viktig för mig på många plan. Det är en vidareutbildningsresa, parningsresa och en möjlighet att hitta nya intressanta hundar och knyta nya kontakter och förvalta de gamla. Jag kommer hem påfylld med energi och kunskap inför det nya kursårets verksamhet!

I morgon ska vi på prov igen, Glennoo heter området. Jag har varit där, det är en mark som genombryts av raviner och bergsskrevor, tung ljunghedsmark och täta buskage. Fina marker där man går med spaniels och stöter beckasin och rödben.
Keith är fantastisk, han ser till att vi har det bra hela tiden. I går var vi och apporterade på ett gods, faktiskt första dagen under de dryga två veckorna vi varit här. Dagarna har varit fulla av prov och träningar helt enkelt!

Den nya hunden heter FTA Portlick Ralph. Han är ett fynd till våra linjer . Jag ville använda GBFTCH Myreton Diablo of Glenoch för några år sedan men då hade han blivit steril. Myreton Diablo ( son till Baildonian Baron of Craighorn) vann bland annat Irländska Championshipet två gånger. Ralph är en son till Diablo och moderlinjen är Killerisk-dominerande. Killeriskhundarna är ett begrepp. Riktiga irländska viltfinnare, starka, modiga hundar som inte skyr någon terräng och är kyliga mellan öronen.
Stamtavlan och intrycket jag får av hunden in flesh är överens - ett fynd!
Ralph har HD 0-0 ED 0-0 testad clear för CNM och prcdPRA samt ögonlyst ua i år. Han är fem år gammal, och säljer honom till oss gör Tom Nolan. Någon veckas förhandlingar är över!

Bilder från Open trial i Mohill County Clare

Tre field trials senare!

Fredag, lördag och söndag har vi startat. Will och jag var på open trial i Connolly arrangerat av Midland Retriever Club i fredags först. Han gör en väldigt bra insats, gör fina apporter hela dagen men drar på sig ett minus och stannar som femte hund i ett startfält av sexton hundar. Han gör några riktigt fina saker och jag känner mig nöjd med honom. Vi är definitivt med!
Han var publikfavorit fick jag veta och han är ju härlig att titta på när han går med kraft över hinder och häckar och jagar i björnbären så att stickorna flyger.

Tar startade i Benvarden på Novice trial i Nordirland som tillhör engelska kennelklubben. I republiken Irland är han en open dog eftersom Irland tillhör FCI, men inte i Nordirland som tillhör The Kennel Club ☺
Han fullföljer provet men har också dragit på sig ett retligt minus och blir inte placerad topp tre. Det var väldigt jämnt och det var svårt att gissa placeringarna, men jag förstod att jag hade en minusapport och därför troligen skulle bli oplacerad även om vi fullföljde hela provet. Tar gick starkt och drar sig heller inte för den närmast oigenomträngliga mark som är typisk här på Irland. Gamefinding ability är högst på listan här och måste kombineras med att gå in i vilken cover som helst.

Katarina startade Katie men fick tacka för sig efter sin tredje fågel.

I dag var vi i Mohill, Will och jag. Han gör igen lysande apporter och plockar bort hundar efter hand. Det började med en liten drive med änder men sedan en otrolig walk up på rödben och beckasin med rödvita settrar framför linjen i en genomtjock ljung och torvmark.
Vi är ju så nära! Han gör kanonapporter, går långt och rakt och starkt, lyssnar på pipan och tar löpor och jagar hur fint som helst.
Fyra hundar var kvar när vi åker ut, eyewipade av den som sedan vann.
Så surt när man är så nära. Det känns som om vi är där hela tiden och nosar, och att vi definitivt kan gå hela vägen. Vi är inte ett dugg efter!

En sak hände i dag i Mohill. En av hundarna i linjen pep, och utan att någon domare kom fram kopplar föraren hunden och går. I stället för att stå kvar och hoppas att ingen domare ska höra väljer föraren direkt att lämna linjen med den oroliga hunden. Bra både för hunden och för de andra hundarna och förarna på linjen.

Att starta mycket ger såklart erfarenhet och rutin, det gör att en hel del nerver är borta och att man därför blir coolare och säkrare som förare. Jag tror att det också gör domaruppdraget lättare. It takes a handler to judge another handler… hört den förut?
Inte konstigt alls, man skulle ju inte vilja döma en sport man knappt aldrig utövat eller varit aktiv i själv.

Jag har en del starter kvar att hoppas på, både för Tar, Will och förhoppningsvis lille Paddy.
Schemat är späckat och dagarna rusar i väg, två veckor har redan gått sedan vi reste.
I morgon är vi provlediga och tränar i stället. Tisdag picking up, onsdag snipe shooting och torsdag open trial i Glennoo. Fredag resdag ner till Adare och sedan Will igen lördag och söndag. Upp till Nordirland söndag kväll och sedan tvådagars provet i Gortin för Will.
Vi väntar på fler lottningar och får se om vi har fler Novice runs för Kate och Tar.

Och så tittar vi på en hund… vi får se vad det blir. Kanske är där sju hundar med hem i bilen?
Jättefina bilder har vi tagit - och vi lovar att överföra mängder när vi får en vettig stund att sitta ner online. Internetförbindelsen här är minst sagt begränsad!

Tywi parad

Hemsidan ska uppdateras, men det blir nog inte förrän jag kommer hem eftersom Katarina inte riktigt har allt med sig för att kunna göra det härifrån.
Alltså - Tywi är parad med GBFTCH Rumbleton Quicksilver uppf A Meldrum äg Martin Rush, NI
Han är efter GBFTCH Broadlaw Elder of Laggenhill och Rumbleton Kitty.
Broadlaw Elder är kullbror till Broadlaw Eva som lämnat riktigt bra avkommor efter sig. I Sverige känner vi Hillus Drake och i Danmark finns Hillus Powell och Hillus Holland.
Quicksilver är en rejäl hund med stort lugn och balans. Han är en riktig viltfinnare och jagar otroligt noggrant i tät svår mark - lämnar sällan något efter sig. Han är pålitlig i alla väder säger Martin, och han har nu tre lovande avkommor efter honom hemma.
Han är snabb ut till området, men jagar i perfekt marktäckande tempo. Finner sin vilt med hjärna och näsa och inte med benen!
Ni som funnits på valplista - hör gärna av er igen och bekräfta intresset!

I dag onsdag

I dag åker vi åter till Martin med Tywi. Vädret är förskräckligt med hård vind och regn. Men vad gör väl det när man är på Irland?
Provet i dag inställt , så det blev en dag ledigt i stället. Träning står på agendan!

A-proven hemma

Det kommer rapporter om A-proven hemma. Så roligt med många prov och därmed fler start-tillfällen för fler ekipage. Förhoppningsvis kan vi fortsätta på den här banan och få kontinuitet och ökad erfarenhet i provformen. Att i bästa fall få ett par chanser per år ger knappast erfarenhet och rutin åt varken ekipage eller domare/funktionärer.

KKL har bedömts med fler hundar än tidigare på många håll. Bra tycker jag som tror att det blir bättre bedömning och kvalitet med fler hundar under bedömning samtidigt.
Kan vi komma i riktning mot det danska Åpen A tror jag att ekipagen kommer säkrare och bättre förberedda till vinnarklassen.


GRATTIS också till Tina Örnjäger och Meadowlark Drummer som klarat sitt praktiska prov och nu ”bara” ska bärga sista ettan för sitt B-provschampionat! Vilken fin säsong Ni gjort Tina!

Parningsbesvär och lite annat

Tywi visar sig vara en sen tik. I går ingen parning, nya prover hos veterinären i Newry i morse visar 5,7. Hon är väl som sin mor och då får vi vänta till 18-19 dygnet innan det blir parning.

I dag har vi varit i Slieve Gullion Forest Park och tränat. Det går inte riktigt att beskriva miljön, vi har fotat för att man ska kunna visa ormbunkarnas storlek. Det är som att vara småfolk i en saga. ormbunkarna är över huvudet på oss, och terrängen är oigenomtränglig och brant. Där har vi skjutit apportkastarmarkeringar som hundarna fått slita för. Ett ägg gick förlorat, men det är sånt man får räkna med. Hundarna får slita hårt och man kan lätt förstå att Irland procucerar viltfinnar, terrängen är svårtillgänglig och kräver en modig stark hund.

En tur till Tesco – Every little helps – och så tillbaka hem till stugan The Green Room.
Just nu eftermiddagsvila med the och Quality Street burken i högsta hugg.
Annars följer jag som vanligt Strictly Come Dancing och Eggheads. Många program ser vi ju hemma också, Escape to the Countryside och alla möjliga variationer på Quiz-program.

GRATTIS goaste vänner i Danmark till framgångar i Coupe DÉurope! Johannes Raballe och Thomas Ploembäck slutade 2vinnare respektive 3vinnare! Detta gjorde att Danmark slutade tvåa efter Belgien. Väldigt fint jobbat av det danska laget!

Våran Anna är inte kry så dagen har också innehållit att jaga vikarie till Björkåsen. Castro hämtades av Hanne Winninger som ändå har uppdraget att ställa ut lilla Castro på Växjö Internationella i helgen. Castro gör debut i valpklass och det ska bli spännande att se vad hon ska få för utlåtande och betyg av domaren.

Onsdagens prov i Labrador Club Northern Ireland är troligen inställt på gruns av väderprognosen. Det skulle vara walked up på Beckasin men det ska spöregna i morgon och onsdag vilket gör att förutsättningarna är dåliga.