
Jag läste Labradoren, det nya numret.En sak som förbryllar mig är uttrycket Dual. Våra raser skapades väl som jakthundar för jakt?
Inte hade Labradoren TVÅ ursprungssyften, jakt och utställning?
Standarden skrevs väl för att beskriva och till hjälp för att bevara en jakthunds exteriör och funktion?
Fanns ens uttrycket dual på Lorna Howes tid? När kom uttrycket dual? Jag vet faktiskt inte, så därför undrar jag.
Min bild är att våra raser(nästan alla)utsatts för en ordentlig vantolkning av deras specifika standards, och att förändringen av hundarnas utseende mer bevisar tolkningsutrymmet av densamma.Och kanske också visar på bristen på jägare i utställningsdomarkåren.
Tittar man på jaktprovsstatistik och resultatrapportering blir svaret enhälligt.
Jag tycker att vi har väldigt snygga klassiska labbar i dag.Att de sedan inte premieras på utställning är synd - vi ställer inte ut våra labradorer eftersom den moderna tolkningen av den standard som gav dual championhundarna Banchory Bolo, Staindrop Saighdear och Bramshaw Bob för att nämna några, helt enkelt tolkats till något helt annat, en egen ny typ.
Och som jag skriver här på hemsidan, att jag som uppfödare av den ursprungliga klassiska labben inte skulle bry sig om exteriör är rent nonsens. Det gör jag verkligen.Exteriören har en stor betydelse för hundens funktion - men är inte en utseendefråga.Jag tycker att bilden på Tar och Will visar två riktigt fina labradorer!