I dag var vi på prov med bröderna Red och Tar.
Snöbusväder med småspik och hård vind.
Tar har aldrig varit på jakt i snö. Vad är speciellt med det då?
Jo, fåglar som lyser i snön, i stora mängder.
Tolv hundar till start. Det stora antalet vilt och omständigheterna ovan gjorde provet väldigt självsanerande. Flera hundar knallade, retningen blir dublet upp med alla synliga fåglar på marken.
Vi hängde med, men vi hängde inte med bra tycker jag själv. Tar visade sin ungdom och visade det genom att synintrycken blev starkare än någon annan påverkan. Han gick alltid dit jag pekade, men om han på avstånd fick syn på fladdrande vinge till höger/vänster tog han den fågeln. Helt okej tyckte domaren, men inte jag. Jag är van att han lyder mig, men retningarna var för starka och han blev olydig. Till slut var vi fyra hundar kvar. I ett tungt sista drev förlorade vi Europacupmästarinnan när en nära tupp sprang förbi oss. Jag gjorde dumheten att flaxa med armbågarna för att hålla värmen och Tar lämnade sidan två meter för att sen stanna upp och vända sig om "du skickade inte mig va?" Nej det gjorde jag inte och dagen var slut.
I övrigt är han klockren med snabba kraftfulla insatser och lika snabba fina transporter med fågel i ett enda grepp till avlämning!
Anders Carlsson vann och Garronpoint Mole blev champion! GRATTIS!
Red gjorde bra ifrån sig, men Janne gjorde en tavla, alla tavlor lär man sig av. Red kommer med en fågel vars vinge skymmer båda ögonen. Han springer in i Tar först, snubblar sen runt i linjen för att hitta Janne. Janne säger först Red, sedan RED med kraftigare röst för att visa var han är. Då släpper Red fågeln och kommer till Janne. Han uppfattade helt klart det som en korrigering och trodde att han gjort fel.
Janne fick ett andrapris för sitt övriga arbete.
Jag oroar mig inte för blundern jag gör så att Tar lämnar sidan ett par meter.
Men i arbetet jag ser ju ungdomens jaktlust lysa igenom och synretningarna blev för starka.
Många hundar knallade idag, någon bytte vilt på grund av alla de synliga fåglarna.
Skyller jag i från mig? Nej inte alls, vill bara beskriva olika provs olika svårighetsgrader. Det här blev lite för mycket för oss!
När jag åkte ut hade jag ingen chans på certet ändå, på grund av detta.
Tar måste lyda mig alltid. Det kommer han att göra också - det var bra att få se vad som hände med all den retningen.
Grattis igen till Anders och till Helle som blev andrevinnare med ett förstapris!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Intressant läsning Birgita - jag tycker inte alls att du skyller ifrån dig:-) Man vill förstå varför det inte fungerar som det borde och med den insikten arbeta vidare, bara naturligt väl?
ReplyDeleteKul läsning och bra refererat,tycker jag. Vi lär oss inte bara av era misstag utan vi blir mer inspirerade av era framgångar !
ReplyDeleteMen Birgitta...att stå och vifta på armbågarna i en så laddad situation...hmm... ; ))
/ Jens
Lärorikt och intressant, förstår precis hur du menar!
ReplyDeleteFaktum är ju att KKL också har ett väldigt stort spann i svårighetsgrader. Peter och Cobber fick ungefär samma retning med mycket fågel som verkligen dammade ner på en öppen nyplöjd åker där alla fåglar bara låg och lös. Nu var det High Chaparall med knallningar och byte av fågel och det är inte heller en bortförklaring utan för stor retning helt enkelt. Tror ändå det vore bra om man i KKL dömer ungefär lika (ingen kritik mot den domaren som dömde Peter) och får ungefär samma förutsättningar. På vissa KKL ska det skickas under skyttet och på vissa inte te.x. En del domare anser ju att startar man KKL så ska man vara klar för Elit men är verkligen alla hundar som startar ett Elitprov klara för det? Oavsett så tror i alla fall jag att riktlinjerna och bedömningen måste vara lika på alla KKL i den mån det går med tanke på jaktsituation mm.
ReplyDelete