Varför så få A-prov?

När jag var borta i helgen var det flera som ställde frågan om varför vi har så få A-prov i Sverige.

Många hundar slussas genom KKL, men sen finns alldeles för få starttillfällen i vinnarklassen.


Jag håller med, men problemet är det är allas vårt ansvar att försöka delta i arbetet för A-proven.


Prata med gårdarna Ni apporterar på. Efterlys steward-utbildningar och mocktrials i era avdelningar så att kunskapen om systemet finns. Tryck på era jaktprovssekreterare, erbjud hjälp.Visa att behovet finns, att vi saknar startmöjligheter.


Att sitta och vänta på att en mängd A-prov skall dyka upp verkar inte vara rätt metod.Inte heller att gnälla på att det inte finns några prov.
Titta över möjligheterna nära Dig. Kolla med de gårdar som du eller andra apporterar för.
Det går naturligtvis att få fram betydligt fler startmöjligheter.
Vi måste få Internationella prov i Sverige. Vi har inte haft det på flera år vilket är bedrövligt. Förhoppningsvis har det ansökts om CACIT-prov för 2009 till FCI.

Vi kommer hela tiden att hamna i bakvattnet eftersom vi inte får utveckla vare sig oss själva eller hundarna. Inte heller bedömningen kan bli säker och med hög kvalité när A-proven är så få och därmed bedömningstillfällena.

Jag skulle vilja ta bort vårt KKL i sin nuvarande form, och ersätta det med samma system som man använder sig av i Danmark, Åpen A, som är en kvalitetsbedömning för ca tio-tolv hundar. Det är ett A-prov men inte med samma svårighetsgrad och med korrekt antal hundar.
KKL har i dag ingen homogen form, det kan se väldigt olika ut.
1 pris i Åpen A kvalificerar till Dansk vinnarklass.

I övrigt skulle jag vilja plocka bort vår egen kvalitetsbedömning på A-proven och helt komma bort från den prissättningen. Det är enklare och bättre att döma på det engelska systemet där man placerar vinnarna, eventuellt andra placerade och de som skall ha utmärkelse.
Det är en ren tävlingsform, och jag tycker att den skall få vara sådan.
Avelsutvärdera gör man alldels utmärkt med A-provens brittiska bedömningssystem. Jag har nämligen hört någon använda argumentet att " det minsann inte alltid är den bästa hunden som vinner i England" och att det faktumet i sin tur då äventyrar avelsutvärderingen.
Det är verkligen inte alltid den bästa hunden som vinner på B-prov heller, och den avelsutvärderingen ifrågasätter vi inte.

Nu skall jag snart skicka hem nästa valp till sitt nya hem. Saknar mina småttingar, både Janne och jag har varit alldeles särskilt förtjusta i den här kullen!