Därför är det så konstigt att utställningslabradoren av dess anhängare ofta refereras till som den Riktiga labradoren.Men så här enkelt är det, avlar man för funktion så förändras inte rasen.
Stängsel och murar är lika höga som för hundra år sedan, jakten går till på samma vis, kraven på hur hundarna skall arbeta är desamma.
En funktionsavlande uppfödare skulle därför aldrig kortat av benen och satt till en grov otymplig kropp med minimal spänst.Ingen dubbla pälsar eller uttersvansar i världen hjälper i det läget, man är inte funktionell ändå.
Den klassiska labradoren är en vacker hund att se på. Inte minst när den arbetar!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Jag har lagt till din blogg under "favoriter". Härligt att läsa lite vettiga kommentarer för en gångs skull.
ReplyDeleteJag kommer att fortsätta debattera utställningens konsekvenser tills jag ligger i graven. Tänk att de arbetande hundarna inom de flesta (alla?) raser lyckas hålla sig inom en typ under så många år utan att de en enda gång behövts granskas under lupp exteriört. Märkligt.
Tack tack Johanna!
ReplyDeleteHälsar Birgitta
Så sant, så sant/Kristina
ReplyDelete