Dränaget, i tjocklek mest påminnande om innerslangen på en cykel ( brrr ) skulle ut i dag. Jag klippte ståltrådsstygnen och drog långsamt ut tingesten. Holly sa inte ett knäpp. Hon har varit fantastisk de här dagarna. Tratten har hon inte bara accepterat, hon är fena på att ta sig fram med den utan att fastna i allting.
Nu blir det tratt ytterligare några dagar så att de stora sårhålen får lite lugn och ro och börjar läka.
Det ser fortfarande otäckt ut, men det ska bli bra igen.
Hon äter antibiotika och Rimadyl. Hon är vår hjältinna!
Anmälda till sena augusti-prov: Grynet, Badger och Pete. Nu måste vi skaffa vilt!
No comments:
Post a Comment