Följ oss på Nya hemsidan!

Bloggen kan hädanefter följas från hemsidan www.meadowlark.nu
Den är ombyggd och vi är mäkta stolta över den! Följ oss där och på Facebook!

Eurochallengegänget!

Semester i England!

En härlig tripp igen!

Hemkomna från en välbehövlig och välförtjänt semester är vi nu återigen påfyllda med energi och utvilade. Vi inledde resan med att stanna till några dagar en mil söder om Lincoln. En av dagarna tillbringade vi tillsammans med Keith Bedford och Tina Habbin i March, Manea i Cambridgeshire. Det var en varm dag (som alla semesterns dagar) och vi gick i betor med Paddy och Red. Paddys två bröder var med – kul att se samma stil och sätt att arbeta på. Paddys säkra markeringsförmåga och näsa kom väl till pass i betfältet och han klarade sig galant. Han kan lätt vinna här sa Keith, och det värmde så klart. Red skötte sig också kanon som vanligt – han är pålitligheten själv och är ju nu en erfaren femåring.

Spanielgrabbarna fick sig också en åktur i betorna – lille Morris som följt med debuterade ju liksom på allt eftersom han bara är nio månader. Men han har klarat alla ”första gången” – grejerna alldeles strålande! Han är en fin hund den lille irländaren! Nästa dag åkte vi till Holkham Hall, för den IGL-insatte ett känt ställe. Här har Championshipet hållits flera gånger. Här gick vi en lång och skön runda med hundarna i parken och åt lunch på Victoria, en dyr men väldigt god lunch!

Efter några dagar stack vi till Alcester – byn alldeles vägg i vägg med Ragley Hall där årets CLA skulle gå av stapeln. Här bodde vi på The Granary, Grebe Farm. Dagarna bestod av härliga vandringar på 10 miles minst – olika footpaths tog oss igenom Cotswolds allra mest idylliska byar. 10 miles är 16 km, och vi hade över trettio grader varje dag. Som att vara i Grekland! Byarna är som tagna ur miss Marple, Cotswoldsgul sten och trånga gator med överdådigt blommande trädgårdar.

En dag tränade vi hundarna hos Laura Hill. Vi dömde tillsammans med henne i Bodarna för några år sedan så vi hade kommit överens om att ses när vi nu var i närheten. En annan dag tränade vi hos Norman Onen, och hundarna gick riktigt bra. Fina varierande marker och bra träning blev det – och duktiga var de våra hundar igen.

Det svenska Eurochallengelaget kom på torsdagen efter att ha varit och blivit coachade av Roger Phillips i Wales under veckan. Jag är ju Team Captain för laget som togs ut under året. I år representerades Sverige av tre kvinnliga förare (enda laget med tre tjejer bakom spakarna), Tina Engström med flatten Bez-Amis First Last and Always, AC Bengtsson med Golden Vassruggens Vade Brand och Ann Sommarin med Jaktyrans Blixt Gordon.

Jag vill sprida möjligheter att komma ut och tävla i liknande sammanhang så jag hoppas att ännu fler anmäler intresse till nästa års CLA Gamefair som går på Blenheim Palace strax utanför Oxford. Det är en upplevelse och den behöver inte bli jättedyr med lite planering. Börja spara nu så finns chans till en fantastisk upplevelse nästa sommar!

Eurochallenge gick av stapeln på fredagen i trettiogradig värme. Våra svenska tjejer skulle in på arenan som sista lag innan lunch – nästan olidlig var värmen då, och ingen vind. AC och Odin drog på sig en förarglig nolla det första som hände – men sen gick det som på räls. Tina och flatten Triss gick på osannolika 110 poäng – tappar bara tio poäng på sex stationer i de förhållandena! Ann Sommarin fick 107, strax efter Tina och AC fick 86 – sammanlagt 303 poäng nollan inkluderat och hamnade då på andra plats efter England som hade gått ut först och fått ihop 318 poäng.

När dagen var slut hamnade Sverige på en fin tredjeplats – med smak på mycket mer!

På lördagen gick CLA International av stapeln, en tävling över två dagar. Det är såväl spaniels som retrievers som tävlar i lag. Det står mellan Irland, England, Wales och Skottland.

Det är en lagtävling spaniellagen emellan, en retrieverlagen emellan och sen räknar man samman spaniels och retrieverlagens poäng och utser total vinnare.

Irländarna såg otroligt starka ut på spanielsidan, som väntat.Efter dag ett låg skottarna tvåa, Wales trea och England fyra. Englands spaniellag gjorde ett blekt intryck jämfört med de övriga lagen och låg sist efter första dagen, en plats de behöll även dag två.

Irland gick riktigt starkt på retrieverssidan också – sida vid sida med England. Roligt för mig med alla irländska vänner – det var riktigt spännande såklart!

På retrieversidan hade Wales tyvärr inte dagen med sig och hamnade redan dag ett så pass mycket efter att upphämtning såg omöjlig ut.

Jag tror att det är viktigt med riktig uttagning av lagen – antingen på meriter eller uttagningsträningar. Om man inte måste prestera för sin plats kommer kvaliteten definitivt bli lidande efter hand. Det är också viktigt att vi fyller på underifrån med nya duktiga ekipage och låter dem få chansen att komma ut och skaffa erfarenhet.

Jag rekommenderar också IWT – ytterligare en stor internationell tävling för de som vill ut på de internationella arenorna och tävla.

Efter Gamefai med tillhörande shopping åkte vi vidare ttill Helmshore och Alan och Sue Schofield. Ett par dagars träning väntade där för att sedan ta oss ti resans höjdpunkt och slut – två dagar på kaniner i Grassington. Fantastiska vyer i Norra Yorkshire, underbart fint boende på The Race Horses hotel med goda vänner. Paddy fattade inte riktigt vad som hände först – han förstod ju att det vvar skarpt läge – jakt – men såg inga fåglar i luften. När han väl fattade galoppen började han funka fint.Jag är riktigt nöjd med hans andra dag, där han jobbade fint för mig.

Red som är er erfaren visste precis vad han skulle göra och hur.

Lille Morris fick gå för första gången i sitt liv i skarpt läge och gjorde det jättebra. Man riktigtsåg när poletten trillade ner.Han fick stöta och satt kvar – duktig unghund! Han jagade tätt och lyssnade på Janne. Skye gick som en torped och skrämde oss lite genom att kollapsa första dagen i värmen – han ger 140 % av 100 möjliga jämt. Han fick beröm av spanielgubbarna för sin stil och intensitet. Vi har haft en otroligt skön semester – en välbehövlig sådan. Jag sov nästan hela första veckan så fort jag satt mig ner – kroppen ville vila!

Nu landar vi snart i Esbjerg!

Roger Phillips och Simon Hansell

1-2 juni har vi besök av mr Roger Phillips, Lakedown kennels och mr Simon Hansell, Rimrock kennels.
De har varit hos oss på Björkåsen många gånger och är mycket uppskattade instruktörer
som verkligen har all kompetens och dessutom har förmågan att lära ut den.

1 juni är det elithundar och några platser finns kvar

2 juni är det Novice-hundar och där är ännu färre platser kvar - det är som vanligt strykande åtgång när de är här!

Anmäl på meadowlark@live.se

Möjlighet till privat-timmar för dem finns lördag efter kl 16 och söndag efter kl 16.

Kurser och ett B&B och valpplaner

Nu blev det länge sen igen - så där som det inte alls skulle bli. Det har varit full galopp, eller till och med fullt sken den sista tiden.
Kenneln är ju alldeles klar nu, bara markarbete i form av växter och skydd är kvar att pula med till våren. Hundarna stortrivs i sina nya bostäder och jag trivs att arbeta därnere.

Vårt Stora Projekt är i full gång - vårt B&B projekt! Det byggs och snickras för fullt  och skall enligt plan ha de tre första dubbelrummen klara till början av april. Det blir en reception, en liten café-hörna, Wifi och TV-kanaler. På baksidan utsikt mot stora dammen där vi ska göra en uteplats med grill och möjlighet till många trevliga kvällar efter kurser och träningar!

Rummen blir inredda med lantlig B&B-känsla och hundkorg i varje rum - hundar välkomna alltså!

Ni som kommer till oss på Björkåsen för att gå kurs eller har andra ärenden hit kan alltså boka rum och vakna här på plats!

Vill Ni dra ihop ett gäng och komma och träna på våra marker - ha tillgång till skytte, murar, fårstängsel och fantastiskt fin terräng så hyr ni in er över helgen på vårt B&B, tränar och umgås utan instruktör - Ni sköter er själva. Hela maj finns att boka för egna träningar - för jag är borta alla helgerna och jobbar, så ingen kursverksamhet är i gång i maj på gården!

TRIPPELDIRIGERINGSKURS!

För tredje året kör vi trippeldirigeringskursen - kursen som varit väldigt uppskattad och givit fina resultat till deltagarna.

Under tre weekends träffas vi på Björkåsen och arbetar igenom utbildningsstegen för att få en dirigerbar hund.

20-21 April är första tillfället

8-9 juni andra tillfället

17-18 augusti är tredje tillfället

Mellan kurstillfällena skall Du som deltagare arbeta igenom den individuella träningsplanen Du får med Dig efter föregående kurstillfälle. Det är viktigt att följa den träningsplanen så att man kan kliva på nästa steg helg två med en hund som är trygg och genomarbetad och redo för steg två.
Vi arbetar med linjer, signaler och tecken. Framför allt arbetar vi med hunden, steg för steg.

Kursen kostar för alla tre helgerna 6000 kr inklusive moms och ansvarsförsäkring.
Max tio deltagare

Anmäl senast sista mars på meadowlark@live.se

Jannes populära vattendirigeringskurser återkommer i sommar vid två tillfällen!

Kika i kurskalendern på hemsidan!

Välkommen till oss på Meadowlark Gundogs och B&B!


Borderterriervalpar på Björkåsen!

Carmal´s Dolly aka Castro löper och skall paras om nio-tio dagar med SEUCH DKCH RUCH LTCH LACH NordJ(g)CH SVCH J Sub Terram Pang På Rödbetan

Kombinationen förväntas ge lika trevliga borderterriers som föräldradjuren är - och lika dugliga jakthundar som de är!

Meadowlark Tombraider har kommit till oss igen från matte Kattis Oscarsson i Umeå. Hon har haft en kull hos oss tidigare , en liten sådan med väldigt fina individer.
Vi parar henne om en vecka med Lakedown Diawl Bach. Valpar leveransklara mitten av juli.

Rimrock Sioux ( GBFTCH Farmclose Paddy - OFTW Ffynongain Silk of Rimrock) har flyttat till oss från Jenniger Grundsten. Jag hjälpte Jennifer att ta in Kharma 2008 - hon kom samtidigt som Red och Tar. Vi kom överens om att ev samarbeta runt henne i någon form. Jennifer har inte riktigt känt att tid och intresse funnits och erbjöd mig att ta över henne vid årsskiftet. Det är vi glada för, hon har en väldigt trevlig och för Sverige inte så väldigt representerad stam. Simons tik som är mamma var en fantsatiskt fin tik som vann ett open trial i UK. Pappa är härlige GBFTCH Farmclose Paddy, en flott stilfull hund som använts ganska liet på grund av att bär anlag för CNM. Kharma är dock testad fri.
Hon är social, glad och trygg. Hon smälte in i tikgänget direkt utan några bekymmer alls. Hon skall paras men jag har inte bestämt hane ännu.
Kharma är en gul tik.

Field trials och smått och gott

Jag debuterade med Paddy i vinnarklass på Samsö i Danmark för dryga veckan sen. Samsö var fantastiskt - underbar terräng, lite som Ven med backar och kullar. Härligt fin vegetation som prövar hundarna ordentligt.
Paddy skötte sig med den äran tycker jag och blev fjärdevinnare. Han är duktig och höll ihop ända på slutet även om jag kunde se att han var sliten. Tre hundra tuppar låg på paraden när dagen var slut.

Jag är väldigt glad för hans debut och ser fram emot de kommande årens prov med honom.
Han är en ärlig och rejäl hund som alltid försöker göra sitt bästa.

Murph har kommit till oss, FTW Oakleaf Warlord är hans officiella namn.Han är en stilig herre med en härlig natur, vänlig och glad mot alla. Han kom in i vår stora hanhundsflock på nolltid.
Ett genuint gott temperament och goda nerver hör till de viktigaste egenskaperna hos hundarna och här på Björkåsen är det ett adelsmärke och en förutsättning för flockens harmoni.

Janne kommer att gå med Murph på prov nästa säsong.

Jag har dömt två internationella prov i Danmark. Det var två minnesvärda dagar med två brittiska domarkollegor och en dansk. Det var Peter Bates, Steve Richardson och Keld Jörgensen. Det blev riktigt, riktigt bra dagar och det var lätt att döma under de förutsättningarna.
Vinnare dag 1 Johannes Raaballe med DKJCH Batmoor´s Gentle George Will och dag 2 Thomas Ploembäck med DKJCH Hillus Powell! Grattis till alla placerade hundar och förare.

Vi behöver få hit britter och irländare, de har mycket att lära oss. Det är en otroligt bra känsla att döma med kollegor som lärt sig allt om field trials genom egna starter och erfarenheter. De utgår från hundförarens point of view på ett självklart sätt och är helt trygga i sina domar-roller. Då blir det också väldigt bra. Det finns bara ett sätt att lära sig sporten och det är genom eget deltagande under många år.

Det slitna "it takes a handler to judge another handler" går aldrig att upprepa nog ofta. Det är en förutsättning tycker jag. Det förutsätter naturligtvis en diger provkalender med många bra prov så att många kommer till start med sina hundar. Om domare alltid skall beredas plats och det är få prov blir det för lite öppna platser kvar för medlemmarna. Och suget finns efter A-prov, det märks. Och det är ju så jakthundar ska prövas såklart, på jakt!

På provet märks den oerhört höga standarden på de finska och danska vännernas hundar. Norrmännen kommer också starkt och jag tror att vi svenskar får se upp ordentligt så att vi inte hamnar i kölvattnet!

Nu svävade jag ut lite, men varav hjärtat är fullt...

Till helgen är jag tredje reserv till walk up på Samsö, men det ser nog dessvärre mörkt ut att få starta. Förmodligen är säsongen över för min del. Kommande säsong hoppas jag på bättre tur i lottning och många fina fåglar!

Gentester igen

Sedan en tid tillbaka har ytterligare gentest kommit till marknaden - den här gången för att titta på huruvida våra labbar bär på anlaget för dvärgväxt eller skeletal dysplasi typ 2.

Jag kan se fördelarna med ett gentest, naturligtvis kan jag det. Rätt använt är det ett verktyg för att ÖKA avelsbasen och därmed den genetiska variationen och motverka att den effektiva avelsbasen sjunker.

Problemet är ju hur det används i praktiken. Helst ska båda föräldradjuren vara clear verkar det som.

Det generella användningssättet om en part är carrier verkar vara att använda clear-hanar till carrier-tikar, dock sällan eller aldrig det motsatta förhållandet.

Det vill säga, man är betydligt mer välvilligt inställd till att avla på sin tik som gentestats bärare av något av de mätbara anlagen än att använda en carrierhane på sin clear-tik.

Har Ni hört talas om att någon använt en CNM-carrierhane på sin clear-tik?

Kanske är det bäst att här klargöra att jag inte testat någon hund ännu med något ofördelaktigt resultat - det är inte därför jag skriver detta alster :-)

Om gentesterna ska vara till nytta måste anlagsbärare användas i avel - annars utarmar vi populationen och minskar därmed avelsbas och effektiv avelsbas.

Tänk efter ett slag - vad har vi för tester i dag?

• prcd-PRA
• EIC
• CNM
• Skeletal dysplasi
• narkolepsi
• RD/dvärgväxt

Sedan ska de röntgas på höfter och armbågar och vi ögonlyser hundarna för att undersöka om de har någon form av (till 95% harmlös) katarakt.

I skrivandes stund jagas generna för Epilepsi, Bakre polär katarakt och allergi på vår ras. Om bara något år gissar jag på åtminstone två ytterligare gentester för labrador.

Är syftet med avelsarbetet en sund jakthund eller är Absolut hälsa avelsmålet? Vi riskerar att tappa otroligt många egenskaper och ovärderliga särdrag i sökandet efter den genetiska 100 %-aren.

Hur stor andel individer uppvisar någon av ovanstående testbara sjukdomar eller syndrom?
Hur många procent i populationen har fått PRA, EIC, CNM eller dvärgväxt för att ta några exempel?

Jag har testat våra hundar för CNM och prcd-PRA. Jag antar att vi drivs till att testa för dvärg också, och sen nästa och nästa test.
Men vad riskerar vi? Vad vinner vi?

Jag är inte emot gentester om någon till äventyrs tror det. Inte heller struntar jag i sjukdomar, tvärtom informerar vi omedelbart om de fall av olika defekter våra avelshundar lämnar så att andra kan undvika att göra liknande kombinationer. Vi arbetar och håller oss efter vår Code of Ethics vi har här på Meadowlark Gundogs och som finns att titta på på vår hemsida.

Jag är definitivt emot gentesterna om det innebär att endast clear-hundar går i avel - det är ett kortsiktigt försäljningsargumenterande tänk som i längden skadar vår ras. Att skriva i sin annons att valparna är "clear by parentage på allt" ser bra ut i annonsen och för valpköparen som läser den - men är inte något att eftersträva i husdjursavel eftersom förutsättningen för den typen av avel bygger på att alla friska carriers slås ut ur avelsprogrammen. Det minskar populationen på sikt och hundarna blir inte friskare för det. Gener muterar nämligen, nya sjukdomar dyker upp, men med en utarmad genetisk variation blir effekterna snabbt kännbara och irreversibla.

Hur ska vi hantera detta? Hur kommer uppfödare att hantera alla tester? Valpköpare ställer krav på allehanda pappersintyg men det behöver inte innebära att man förstår den långsiktiga innebörden av vad man tror vara rimliga krav för valpköpet.

Våra hundar ska para sig naturligt, föda naturligt, vara goda föräldradjur och lämna ovärderliga egenskaper efter sig. Det vänliga stabila kynnet, godmodet och intelligensen. Förmågan att ta en löpa och oförtrutet följa löpan till vilt, modet att arbeta under svåra förhållanden, det fina stadiga apportgreppet, viltsuget, den positiva inställningen till att arbeta med föraren, den positiva inställningen till att arbeta med andra hundar. De ska vara ovärderliga verktyg och kamrater i jakten.

Backa lite nu och skrolla upp. Så ska de testas för allt det där. Vad begär vi egentligen? Hur långt ska vi gå?

Hur ska vi använda det? Hur kommer vi att använda det?

http://www.laboklin.co.uk/laboklin/showGeneticTest.jsp?testID=8235D

Jag länkar till laboklin om skeletal dysplasi för er som vill läsa mer.

Vad vill jag då ha sagt? Vad är konklusionen?

Jag vet inte - jag vet verkligen inte. Jag är rädd för att vi kastar ut babyn med badvattnet i vår entusiastiska strävan mot perfekt hälsa.

Och annars är jag positivt inställd till gentestet om det blir ett verktyg för att öka den gentiska variationen.  Solklart va? Som korvspad.

Bilder från Shannon, County Clare Ireland - fotograf Jana Scupacova