Jag debuterade med Paddy i vinnarklass på Samsö i Danmark för dryga veckan sen. Samsö var fantastiskt - underbar terräng, lite som Ven med backar och kullar. Härligt fin vegetation som prövar hundarna ordentligt.
Paddy skötte sig med den äran tycker jag och blev fjärdevinnare. Han är duktig och höll ihop ända på slutet även om jag kunde se att han var sliten. Tre hundra tuppar låg på paraden när dagen var slut.
Jag är väldigt glad för hans debut och ser fram emot de kommande årens prov med honom.
Han är en ärlig och rejäl hund som alltid försöker göra sitt bästa.
Murph har kommit till oss, FTW Oakleaf Warlord är hans officiella namn.Han är en stilig herre med en härlig natur, vänlig och glad mot alla. Han kom in i vår stora hanhundsflock på nolltid.
Ett genuint gott temperament och goda nerver hör till de viktigaste egenskaperna hos hundarna och här på Björkåsen är det ett adelsmärke och en förutsättning för flockens harmoni.
Janne kommer att gå med Murph på prov nästa säsong.
Jag har dömt två internationella prov i Danmark. Det var två minnesvärda dagar med två brittiska domarkollegor och en dansk. Det var Peter Bates, Steve Richardson och Keld Jörgensen. Det blev riktigt, riktigt bra dagar och det var lätt att döma under de förutsättningarna.
Vinnare dag 1 Johannes Raaballe med DKJCH Batmoor´s Gentle George Will och dag 2 Thomas Ploembäck med DKJCH Hillus Powell! Grattis till alla placerade hundar och förare.
Vi behöver få hit britter och irländare, de har mycket att lära oss. Det är en otroligt bra känsla att döma med kollegor som lärt sig allt om field trials genom egna starter och erfarenheter. De utgår från hundförarens point of view på ett självklart sätt och är helt trygga i sina domar-roller. Då blir det också väldigt bra. Det finns bara ett sätt att lära sig sporten och det är genom eget deltagande under många år.
Det slitna "it takes a handler to judge another handler" går aldrig att upprepa nog ofta. Det är en förutsättning tycker jag. Det förutsätter naturligtvis en diger provkalender med många bra prov så att många kommer till start med sina hundar. Om domare alltid skall beredas plats och det är få prov blir det för lite öppna platser kvar för medlemmarna. Och suget finns efter A-prov, det märks. Och det är ju så jakthundar ska prövas såklart, på jakt!
På provet märks den oerhört höga standarden på de finska och danska vännernas hundar. Norrmännen kommer också starkt och jag tror att vi svenskar får se upp ordentligt så att vi inte hamnar i kölvattnet!
Nu svävade jag ut lite, men varav hjärtat är fullt...
Till helgen är jag tredje reserv till walk up på Samsö, men det ser nog dessvärre mörkt ut att få starta. Förmodligen är säsongen över för min del. Kommande säsong hoppas jag på bättre tur i lottning och många fina fåglar!
Tuesday, January 22, 2013
Thursday, January 10, 2013
Gentester igen
Sedan en tid tillbaka har ytterligare gentest kommit till marknaden - den här gången för att titta på huruvida våra labbar bär på anlaget för dvärgväxt eller skeletal dysplasi typ 2.
Jag kan se fördelarna med ett gentest, naturligtvis kan jag det. Rätt använt är det ett verktyg för att ÖKA avelsbasen och därmed den genetiska variationen och motverka att den effektiva avelsbasen sjunker.
Problemet är ju hur det används i praktiken. Helst ska båda föräldradjuren vara clear verkar det som.
Det generella användningssättet om en part är carrier verkar vara att använda clear-hanar till carrier-tikar, dock sällan eller aldrig det motsatta förhållandet.
Det vill säga, man är betydligt mer välvilligt inställd till att avla på sin tik som gentestats bärare av något av de mätbara anlagen än att använda en carrierhane på sin clear-tik.
Har Ni hört talas om att någon använt en CNM-carrierhane på sin clear-tik?
Kanske är det bäst att här klargöra att jag inte testat någon hund ännu med något ofördelaktigt resultat - det är inte därför jag skriver detta alster :-)
Om gentesterna ska vara till nytta måste anlagsbärare användas i avel - annars utarmar vi populationen och minskar därmed avelsbas och effektiv avelsbas.
Tänk efter ett slag - vad har vi för tester i dag?
I skrivandes stund jagas generna för Epilepsi, Bakre polär katarakt och allergi på vår ras. Om bara något år gissar jag på åtminstone två ytterligare gentester för labrador.
Är syftet med avelsarbetet en sund jakthund eller är Absolut hälsa avelsmålet? Vi riskerar att tappa otroligt många egenskaper och ovärderliga särdrag i sökandet efter den genetiska 100 %-aren.
Hur stor andel individer uppvisar någon av ovanstående testbara sjukdomar eller syndrom?
Hur många procent i populationen har fått PRA, EIC, CNM eller dvärgväxt för att ta några exempel?
Jag har testat våra hundar för CNM och prcd-PRA. Jag antar att vi drivs till att testa för dvärg också, och sen nästa och nästa test.
Men vad riskerar vi? Vad vinner vi?
Jag är inte emot gentester om någon till äventyrs tror det. Inte heller struntar jag i sjukdomar, tvärtom informerar vi omedelbart om de fall av olika defekter våra avelshundar lämnar så att andra kan undvika att göra liknande kombinationer. Vi arbetar och håller oss efter vår Code of Ethics vi har här på Meadowlark Gundogs och som finns att titta på på vår hemsida.
Jag är definitivt emot gentesterna om det innebär att endast clear-hundar går i avel - det är ett kortsiktigt försäljningsargumenterande tänk som i längden skadar vår ras. Att skriva i sin annons att valparna är "clear by parentage på allt" ser bra ut i annonsen och för valpköparen som läser den - men är inte något att eftersträva i husdjursavel eftersom förutsättningen för den typen av avel bygger på att alla friska carriers slås ut ur avelsprogrammen. Det minskar populationen på sikt och hundarna blir inte friskare för det. Gener muterar nämligen, nya sjukdomar dyker upp, men med en utarmad genetisk variation blir effekterna snabbt kännbara och irreversibla.
Hur ska vi hantera detta? Hur kommer uppfödare att hantera alla tester? Valpköpare ställer krav på allehanda pappersintyg men det behöver inte innebära att man förstår den långsiktiga innebörden av vad man tror vara rimliga krav för valpköpet.
Våra hundar ska para sig naturligt, föda naturligt, vara goda föräldradjur och lämna ovärderliga egenskaper efter sig. Det vänliga stabila kynnet, godmodet och intelligensen. Förmågan att ta en löpa och oförtrutet följa löpan till vilt, modet att arbeta under svåra förhållanden, det fina stadiga apportgreppet, viltsuget, den positiva inställningen till att arbeta med föraren, den positiva inställningen till att arbeta med andra hundar. De ska vara ovärderliga verktyg och kamrater i jakten.
Backa lite nu och skrolla upp. Så ska de testas för allt det där. Vad begär vi egentligen? Hur långt ska vi gå?
Hur ska vi använda det? Hur kommer vi att använda det?
http://www.laboklin.co.uk/laboklin/showGeneticTest.jsp?testID=8235D
Jag länkar till laboklin om skeletal dysplasi för er som vill läsa mer.
Vad vill jag då ha sagt? Vad är konklusionen?
Jag vet inte - jag vet verkligen inte. Jag är rädd för att vi kastar ut babyn med badvattnet i vår entusiastiska strävan mot perfekt hälsa.
Och annars är jag positivt inställd till gentestet om det blir ett verktyg för att öka den gentiska variationen. Solklart va? Som korvspad.
Jag kan se fördelarna med ett gentest, naturligtvis kan jag det. Rätt använt är det ett verktyg för att ÖKA avelsbasen och därmed den genetiska variationen och motverka att den effektiva avelsbasen sjunker.
Problemet är ju hur det används i praktiken. Helst ska båda föräldradjuren vara clear verkar det som.
Det generella användningssättet om en part är carrier verkar vara att använda clear-hanar till carrier-tikar, dock sällan eller aldrig det motsatta förhållandet.
Det vill säga, man är betydligt mer välvilligt inställd till att avla på sin tik som gentestats bärare av något av de mätbara anlagen än att använda en carrierhane på sin clear-tik.
Har Ni hört talas om att någon använt en CNM-carrierhane på sin clear-tik?
Kanske är det bäst att här klargöra att jag inte testat någon hund ännu med något ofördelaktigt resultat - det är inte därför jag skriver detta alster :-)
Om gentesterna ska vara till nytta måste anlagsbärare användas i avel - annars utarmar vi populationen och minskar därmed avelsbas och effektiv avelsbas.
Tänk efter ett slag - vad har vi för tester i dag?
- prcd-PRA
- EIC
- CNM
- Skeletal dysplasi
- narkolepsi
- RD/dvärgväxt
I skrivandes stund jagas generna för Epilepsi, Bakre polär katarakt och allergi på vår ras. Om bara något år gissar jag på åtminstone två ytterligare gentester för labrador.
Är syftet med avelsarbetet en sund jakthund eller är Absolut hälsa avelsmålet? Vi riskerar att tappa otroligt många egenskaper och ovärderliga särdrag i sökandet efter den genetiska 100 %-aren.
Hur stor andel individer uppvisar någon av ovanstående testbara sjukdomar eller syndrom?
Hur många procent i populationen har fått PRA, EIC, CNM eller dvärgväxt för att ta några exempel?
Jag har testat våra hundar för CNM och prcd-PRA. Jag antar att vi drivs till att testa för dvärg också, och sen nästa och nästa test.
Men vad riskerar vi? Vad vinner vi?
Jag är inte emot gentester om någon till äventyrs tror det. Inte heller struntar jag i sjukdomar, tvärtom informerar vi omedelbart om de fall av olika defekter våra avelshundar lämnar så att andra kan undvika att göra liknande kombinationer. Vi arbetar och håller oss efter vår Code of Ethics vi har här på Meadowlark Gundogs och som finns att titta på på vår hemsida.
Jag är definitivt emot gentesterna om det innebär att endast clear-hundar går i avel - det är ett kortsiktigt försäljningsargumenterande tänk som i längden skadar vår ras. Att skriva i sin annons att valparna är "clear by parentage på allt" ser bra ut i annonsen och för valpköparen som läser den - men är inte något att eftersträva i husdjursavel eftersom förutsättningen för den typen av avel bygger på att alla friska carriers slås ut ur avelsprogrammen. Det minskar populationen på sikt och hundarna blir inte friskare för det. Gener muterar nämligen, nya sjukdomar dyker upp, men med en utarmad genetisk variation blir effekterna snabbt kännbara och irreversibla.
Hur ska vi hantera detta? Hur kommer uppfödare att hantera alla tester? Valpköpare ställer krav på allehanda pappersintyg men det behöver inte innebära att man förstår den långsiktiga innebörden av vad man tror vara rimliga krav för valpköpet.
Våra hundar ska para sig naturligt, föda naturligt, vara goda föräldradjur och lämna ovärderliga egenskaper efter sig. Det vänliga stabila kynnet, godmodet och intelligensen. Förmågan att ta en löpa och oförtrutet följa löpan till vilt, modet att arbeta under svåra förhållanden, det fina stadiga apportgreppet, viltsuget, den positiva inställningen till att arbeta med föraren, den positiva inställningen till att arbeta med andra hundar. De ska vara ovärderliga verktyg och kamrater i jakten.
Backa lite nu och skrolla upp. Så ska de testas för allt det där. Vad begär vi egentligen? Hur långt ska vi gå?
Hur ska vi använda det? Hur kommer vi att använda det?
http://www.laboklin.co.uk/laboklin/showGeneticTest.jsp?testID=8235D
Jag länkar till laboklin om skeletal dysplasi för er som vill läsa mer.
Vad vill jag då ha sagt? Vad är konklusionen?
Jag vet inte - jag vet verkligen inte. Jag är rädd för att vi kastar ut babyn med badvattnet i vår entusiastiska strävan mot perfekt hälsa.
Och annars är jag positivt inställd till gentestet om det blir ett verktyg för att öka den gentiska variationen. Solklart va? Som korvspad.
Subscribe to:
Posts (Atom)
